Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1867, sida 2

jag var ännu längre, ty jag haltade ännu icke, och jag mätte sex sot sem tum. Min far var skolmästare i Ravensberg. Jag skulle blifva hans esterträdare och undgick derigenom att utskrifvas till soldat. Jag skickades till seminariet i Bielefeld, och det blef min olycka. I staden låg en garnison, och en gång kom en general dit från Berlin för att inspektera den. Han såg mig. Den der måste komma till gardet i Potsdam, var det första ord han hade yttrat till officerarne. Man svarade honom, att jag var seminarist och således befriad från krigstjenst, men generalen hade skrattat deråt. Fjorton dagar derefter kommo två underofficerare till seminariet, togo mig ut med våld och förde mig i postvagn till Potsdam. Der blef jag inskrifven i det första gardesregimentet samt i det första kompagniet, der de längsta karlarne funnos. Jag var så lång, att jag ej tillhörde de minsta i första ledet. I Bielefeld hade jag ej kunnat klaga hos någon öfver det våld, som man tillfogat mig, och under vägen kunde jag inte heller göra det. I Potsdam var det ännu omöjligare, emedan jag ej kom ut ur kasernen. Efter fjorton dagar skulle jag jemte de öfriga rekryterna uppvisas för konungen, hvilken, som bekant är, hade en passion för långa karlar i sitt garde. Jag föresatte mig att säga honom allt. Men vår kapten måtte hafva anat min ifsigt, eller något dylikt måtte förr ha nträffat. Morgonen före uppvisningen sade han till mig: — Om du klagar för Hans Majestät, så tjenar det till ingenting annat in att du får sex veckors arrest; det ger ag dig mitt hedersord på. omherrn afbröt skolmästaren.