Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1867, sida 2

ministerråd midt på natten. Utan tvifvel skall denna alarmerande underrättelse dementeras af regeringens organer. ITALIEN. I de flesta korrespondenser från Florens och Rom uttalas den åsigten, att förhållandena i Italien gå en allvarsam kris till mötes. Det är icke endast de ständiga berättelserna om nya sammandrabbningar mellan insurgenterna och de påfliga trupperna, som antyda detta, utan isynnerhet den omständigheten, att den romerska junta, som kort före Garibaldis arrestering, af undseende för italienska regeringens önskan, hade suspenderat sin verksamhet, nu åter sammanträdt och i ett af oss förut meddeladt upprop uppmanat romarne att hålla sig beredda att understödja rörelsen i provinserna. Genom hvilka medel detta skall ske, får framtiden utvisa. Enligt ett meddelande till vJournal des Debats har antalet af de politiska sängarne i Rom stigit till 400; de hållas inspärrade, intill dess regeringen anser sig kunna lössläppa dem utan dom och ransakning, eller utvisa dem från staden. En politisk dom hörer nemligen till sällsyntheterna, och det är på grund häraf, som den påfliga regeringen med ett sken af rätt kan påstå, att det förefinnes endast få politiska processer, samt att betolkningen i Rom är lugn. I verkligheten råder der en högst allvarsam jäsning, som troligen skall skaffa sig luft, så snart en eller annan yttre händelse gifver anledning dertill, t. ex. om det lyckas Garibaldi — som han i sin sednaste proklamation tillkännagilvit — att undkomma sin fångenskap och möta på krigsskådeplatsen. Äfven .Indep. belge, som eljest hörer till de mycket lugna organerna, tror, att en kris är nära. ,IHvad som så heter det der är långt allvarsammare än insurgenternas fortsatta motstånd mot de påfliga trupperna, är den omständigheten, att ett slags feber håller på att gripa hela Italien. Franska tidningen , Patrie medgifver, att befolkningen i de romerska provinserna genom sin neutrala hållning förminskar den päfliga armöns motståndskraft, samt att Ratasei, i fall han verkligen skulle vara bestämd för att hålla på Septemberkonventionen, snart skall finna sig i en fullkomligt isolerad ställning. Vigtigare är emellertid det faktum, att äfven armån, som redan i Ålessandria lemnade Garibaldi bevis på sin tillgirenhet, börjar blifva orolig, samt att t. o. m. de tidningar, som äro regeringen mest bevågna, nu högt sordra, att Italien sjelft skall taga de romerska angelägenheterna om hand och besätta Kyrkostaten. —,,Indep. belge metiverar denna uppfattning af situationen genom en artikel i den officiösa Italia, som till sitt väsendtliga innehåll lyder så: Den allmänna meningen i Italien uttalar sig med största bestämdhet för, att den romerska frågan nu omsider blir förd till ett slutligt afgörande. Det moderata partiets organer, som hittills ogillat rörelsen såsom företagen i otid, förklara nu, att tiden till handling har kommiit. ,Perseveranza fordrar, att regeringen oförtöfvadt skall inskrida och föra de reguliera trupperna till Roms portar, innan insurgenterna och de frivilliga stå der. Den päfliga regeringen — sigerPerseveranza — är icke i stånd att återställa ordningen. I fall upproret nu undertrycktes, skulle det ånyo utbryta om ett par dagar. Italienska regeringens inskridande skulle derföre vara fullt berättigadt. Denna åtgird fordras af ordningens och framätskridandets vänner, och den skall vara till lika stor fördel för Europa, som för Italien. Diritto offentliggör följande manifest: Pill italienarne! Våra bröder utgjuta sitt blod för Roms och Italiens heliga sak. Detta blod ålägger oss italienare förpligtelser, som ingen kan undandraga sig. Undertecknade, som uttala hvad nationen känner och understödja Garibaldis uppmaning, meddela härmed, att de hafva konstituerat sig som central-hjelpkomitö. Lefve Italien! Lefve Rom! Proklamationen är undertecknad af: Pallaricino, Crisyi, Cairoli, La Porta, Oliva, De Boni och Miceli. Från Florens skrifves till Köln. Zeit. : .Finansoperationen måste naturligtvis ajouri