Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1867, sida 3

Juppsägning. — Hedvig Christina Hillphers. Til dödsI notisen om fru Hedvig Christina Iälphers, född Hjortsberg, meddelar Dagens Nyheter följande: Fru II. var en yngre syster till den berömde Lars Hjortsberg. En äldre syster vid namn Anna I ovisa, hvilken också, ehuru endast en kort tid var anställd vid teatern, men vid den kongl. svenska dramatiska och som spelade på Bollhuset såsom aktris, blef gift med en rysk officer samt flyttade med honom till Ryssland. De voro bosatta i Moskwa vid denna stads brand 1812, och en förkylning, som hon vid detta tillfälle ådrog sig, åsamkade henne för hennes återstående lifsuid en vacklande helsa och gjorde henne slutligen blind. Den nu aflidna var dansös, sin tids utmärktaste på den svenska scenen. År 1786, vid nio års ålder, blef hon elev vid den af Gustaf III fyra år fförut nyinrättade skådeplatsen, hvilken ännu, trots dess skiftande öden, består. Det var samma år ssom Gustafs och Kellgrens gemensamma verk, Gustaf Wasa, först uppfördes, och med hvilken pjes sden teaterälskande monarken uppdref sin stiftelse still dess högsta glans. 1791 blef hon premierdansös och tjusade så i tjusningens tidehvarf, att sdet skrefs om henne, att man trodde sig se dansens gudinna sjelf, förd af vindarne, då Hedvig i Christina Hjortsberg sväfvade öfver tiljorna, och jenna föreställning förverkligades än mer deraf, satt den unga dansösen egde en ,,sylfidisk växt, med de ljufvaste behagHon lemnade scenen 1806, då Stora operan, som af Gustaf IV Adolt under dess sista regeringsär, då han föll i sina grubblerier, icke kunde tälas, af denne konung fick betallning att stänga sina portar och en stor del af dess sujetter afskedades, och hon återvände dit icke mera, ehuru operan straxt efter Gustaf Adolfs afsättning ånyo började sin verksamhet. 1804 ingick hon giftermål med! grosshandlaren E. S. Kersner, hvilket äktenskap dock af döden bröts innan ett år var förgånget. Hennes andra giftermål, med bergmästaren Abraham Hilphers, skedde 1811. Skalden Johan Nybom, hvars toner numera så sällan höras, har strängat sin lyra till ett vackert qväde på den aflidnas graf. — Sverge hedömdt i Frankrike. Monitören — Frankrikes officiella tidning —j yttrar följande, med anledning af den! skrift af hr C. E. Ljungberg, om Sverges moraliska, industriella och kommersiella utveckling, hvilken nyligen blifvit utgifven i fransk öfversättning: ; Ehuru den ekonomiska vetenskapen redan gifvit upphof åt digra verk, genomläser man dock med begärlighet hvarje nytt utkommet arbete, hvilket står i något samband med det studium, som har till ändamål att eftersöka medel, egnade att göra folken rika och sedliga. Ifrigt öppnade vi den bok om Sverge, som nyligen blifvit utgifven af hr Ljungberg, en af värt; tidskiftes mest betydande pennor, och för hvars öfversättning vi ha att tacka hans landsman hr L. Lilliehöök. Öfversätta har på detta arbete nedlagt en talang, hrars jenstfullhet icke skall undfalla dem, som känna det svenska och det, franska språket. Ehuru genom ämnets beskaffenhet tillhörande den ekonomiska vetenskapen, är hr Ljungbergs arbete långt ifrån en afhandling i politisk ekonomi. Det är en hastig och fullständig öfversigt öfver de nuvarande förhållandena i Sverge, detta land, som ligger oss så nära, der våra sympatier finna ett så troget genljud, men s5 som vi ännu för några månader sedan så föga kände. t 1 Hr Ljungbergs arbete kunde ej komma lägligare för att bidraga till de upptäckter, som afslöjades på den internationella utställningen: De, som på Marsfältet genomvandrat den svenska ut-Ä ställningen, och det finns väl knappt någon besökande, som icke med det största intresse tagit den i skärskådande, ha blifvit öfverraskade af att se detta lilla tolk, som gör så föga buller, kom-I ma med produkter af alla slag och icke gifva ef-! ter för något annat land. Förklaringen på detta oväntade lyckliga tillstånd finner man helt och sf hållet i hr Ljungbergs bok; redogörande för lan-si 1 1 8 1 1 a dets topografiska läge, lagstiftning, åkerbruk, kreditinrättningar, skogsoch bergsprodukter, industri och alla andra grenar, som bilda den sociala organismen, framställer han under den mest lyckade form de framsteg, som svenskarne gjort efter 1815. Det är eget att se detta genom en lång soljd af krig utarmade, men icke desorganiserade tolk repa sig i fredens sköte, hopsamla spillrorna af sin fordna rikedom och med ihärdighet arbeta på sin fullkomliga återupprättelse. Hvad som isynnerhet är anmärkningsvärdt, och detta utgör den förNY nämsta förtjensten i hr Ljungbergs bok, är den tydlighet, hvarmed han visar oss dessa olika elementer, gående i spetsen, samtidigt förbättrande 2 sig, skridande långsamt framåt, men skridande framåt med skarp ihärdighet. I denna reorganisation framlyser såsom en strålande uppenbarelse detta praktiska sinne, hvarpå nordens män tyckas ha privilegium och som de oaflåtligt anlita. Ertor ) långvariga olyckor återstår endast marken orubt bad; men i samma mån som folkmängdens antal tillväxer, återupplifvas den allmänna verksamheten, nya industrier utvecklas och man ser lagarner förändras med sederna. Från början är det en 8 tung maskin, sammansatt af hämmande band och ( äterhällande tillbehör; småningom försvinna de! ti invecklade sammansättningarne, systemet förenk-t las, de prohibitionistiska lagarne försvinna, och le nu arbetar den sociala apparaten obehindradt, fri-s gjord från alla bojor. n om vi ur reni ckonomisk synpunkt betrakta den bok vi nyss läst, finns deri ämne till en stor 8 diskussion; ty om Sverge i våra ögon har något sv fel, så är det, att det splittrar sina svaga krafter t på alla industriella grenar i stället för att kon1: centrera dem på dem, som förefalla mest produk1 tiva. Men vi upprepa det, det är snarare en allmän öfpersigt öfver Sverge, som författaren velat m bjuda på, och då man läser detta arbete, har man q skådespelet af ett högeligen praktiskt folk, som med säkra steg går mot det sedliga och industriella framåtskridandet.sc 35 — Civilstatens fullmäktige, hvilka den 21f September sammanträdde i hufvudstaden si för den vanliga granskningen af pensions5 inrättningens räkenskaper m. m., ha nyli-S gen slutat sina förhandlingar. Under dessat ba åtskilliga frågor af vigt törevarit; så4 lnda ha fullmäktige, tör sin del beslutit bland annat: k att den 8. k. retroaktivafgiften, hvilken förut d skolat inom viss tid betalas, hädanefter må när s. som helst erläggas; i . a att delegare ej förlorar sin rätt till delaktighet inrätiningen genom att befordras eller flyttas till stat, som ei tillhör densamma, utan endast när t befordringen eller flyttningen sker till annat än b vilt embete;