Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1867, sida 3

Blandade ämnen. IIuru en stad uppkommer i England. Under mina resor i England — berättar abbe D. — var det i synnerhet en sak som fäste min uppmärksamhet: det var den underbara hastighet, hvarmed städer vuxo upp i de förenade konungarikena. Månget gresskap, som jag hade genomrest på våren, räknade sju eller åtta nya städer vid min återkomst mot slutet af hösten. Jag slutade med att redogöra för mig sjelf hur underverket hade gått till. Man börjar med att bygga en kyrka, sedan uppför man deromkring fyra hus, det första för den protestantiske pastorn och hans fru, det andra för ky ctaren, det tredje för ombudsmannenkommissionären och det fjerde för gumman som, om hon icke skall amma och uppfostra barnen, åtminstone skall bära dem till dope. Sedan placerar sig ett värdshus vid vägen, hvilket ger anledning att anskaffa en vagnmakare, sadelmakare, slagtare och bryggare, som ha behof af en bagare, en skräddare, en skomakare och en timmerman. Denna lilla koloni lär sig mycket fort att äta plumpudding, hvarmed en nyligen installerad kryddkrämare förser dem för godt pris. Kryddkråmarens och prestens fruar täfla snart med hvarandra om företrädes i toilettv och denna täflan framkallar en sömmerska oc dan en modehandlerska. En barberare följer dem för att bränna prestens lockpervk och raka näringsidkarne hvarje Lör Sedan kommer en papshandlare för att förse damerna med papper till korrespondens och deras papiljotter. En skolmästare, som märkt att de flesta af dessa damer icke kunna läsa, etablerar sig bredvid kyrkan, äfvensom en hattmakare och en butik för linnevaror. Barnen. hvilka äro nödvändiga för en kolonis framgång, föröka sig från alla sidor och skrika efter leksaker och tårtor, hvilket gör upprättandet af en leksaksfabrik och en sockerbagarbutik nödvändigt. Under det att presten, som blifvit giktfull, tager sig en adjunkt till sitt biträde, skyndar en apothekare i grannskapet, som med förargelse hör att en koloni bildat sig utan apothekarvaror, att flytta dit och ställer tre ofantliga flaskor af olika kulörer innanför fönstren i ett litet hus af tegel. Presten, värdshusvärden, slagtaren och kryddkrämarens hustru få genast gallsjukan, de bli nervösa och barnen så konvulsioner. Apothekaren årdar dem och sätter spanska flugor på dem tills läkaren anser ögonblicket gynnande att nedsätta sig i den nya byn för att göra lycka. Allt sedan läkarens ankomst må invånarne mre, sjukdomarne bortrycka dem och man är nödsakad att förskrifva en leverantör af likkistor och begrafningsefkekter. En dag förolämpar slagtaren skräddaren och för att kunna visa honom sin armstyrka gifver han honom ett blått öga. Då skickar skräddaren efter en advokat för att rådfråga honom, advokaten skaffar sig ett biträde, som engagerar en skrifvare. Juristerna vända upp och ned på byn, och för att bringa fred ditskickar styrelsen domare och polis samt låter bygga ett fängelse. Genom uppförandet af en galge afslutas dtligen denna rad af institutioner, och dermed är byn förvandlad till en fullständig stad.