me på godheten af de från Eskilstuna utställda produkterna, ehuru det icke kan nekas att de svenska varorna i fulländning ingalunda stå på samma höjd som de engelska. Författaren redogör derefter för väfnadsindustrien, tobaksoch pappersfabriker, kakel-, porslinsoch glasfabriker, kemiska produkter m. m. samt afslutar sin uppsats med en framställning af kommunikationsväsendet, hvilket han finner jemförelsevis väl ordnadt och stadt i snabb utveckling. Dock kan ban icke riktigt förlika sig med landsvägarne och bondkärrorna. ,Det kan vissserligen, säger han, för den, som icke är van dervid, vara ganska lustigt att sittande på träkärra, så fjederlös den än är, fara framåt öfver berg och dal genom sköna skogar — om det nemligen är vackert väder; men i annat fall kan det förderfva det bästa humör, då mani storm och regn kastas på det genomvåta kärrsätet från den ena sidan till den andra, då smutsen från hjulen slungas i den resandes ansigte, och då man derefter måste frysande på en enslig gästgifvaregård vänta på nya hästar. In annan svårighet för den vid komforten i Tysklands hoteller vane resanden är ,.det primitiva tillstånd, hvaruti värdshusen befinna sig, hvilket ännu mera förvärras genom värdens fullkomliga brist på tillmötesgående. Detta obehag har d:r W. dock funnit uppvägas af den utomordentliga gästfrihet, som han alltid fått röna vid de många bruk och jernverk han besökt. Anordningarne vid våra jernvägar finner han förträ och anser dem i mycket kunna tjena till mönster för länder med äldre erfarenhet i den saken. Slutligen förklarar författaren sig hoppas, att han skall ernå ändamålet med sin berättelse, nemligen att leda sina landsmäns uppmärksamhet mera på Sverge, än hittills varit sallet, och att föranleda ett lifligare utbyte af produkter de båda länderna emellan.