Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1867, sida 3

o Rättegångsoch Polissaker. (Från Köpenhamn.) Bedrägeri. I Fsdrelandet läses: Natten mella: den 28 och 29 Dec. sistl. år fann den patrulle rande polisbetjenten en person sittande på börs trappan i ett mycket beskänkt tillstånd, som, ef ter att hafva blifvit i droska hemförd till sin bo. stad visade sig vara garfvaren N. J. Lorentzen Efter att han följande dag hade blifvit förd på et allmänt hospital, emedan han brutit högra benet fick han tyllerigalenskap (dilirium tremens) ocl afled den 1 Januari detta år, efter en mycket kor dödskamp. Enligt vederbörande läkares förklaring antogs att L. hade dött af fyllerigalenskap, hvilken v sendtligen blifvit framkallad af benbrottet och Pp skyndad af en tillstädesvarande början till lung flammation. Emellertid hade en grosshandlare V. Berhneke under d. 2 Januari anmodat polisen anställa nä mare undersökning i anledning af att tvenne h i staden bosatte män, garfvaren och läderhandlaran II. P. Hansen samt bryggaren J. Nielsen, i Maj månad hade hos det af honom representerade sällskapet ,,Ihe European Assurance Society tecknat försäkring på Lorentzens lif till ett belopp af tillsammans 1,400 Å i 2 poliser på 700 2e hvardera, under uppgift, på tro och heder, att han förde ett måttligt och ordentligt lefverne, medan man nu fått se att han tvertom aflidit på hospital af syllerigalenskap. Under den i anledning häraf inledda holisundersökningen erkände tilltalade ITansen och Nielsen att de, emedan de visste att Lorentzen var egifven på dryckenskap och derför antogo att han icke kunde letva länge, hade öfverenskommit om att spekulera på hans död genom att assurera hans lif under att förtiga för vederbörande assuransagenter att han var fallen för starka drycker, hvilket, om det blifvit bekant, skulle varit till hinder för den begärda försäkringen. Tilltalade Hansen, hos hvilken denna tanke först uppstod, erkände dessutom att han för kontanta län hade att fordra at Lorentzen ungefär 1000 rdr danskt, medan Nielsen blott bade ett ringa belopp att fordra. De vände sig först till ,,Thuringias i Köpenhamn varande agent och, begärde att få L. försäkrad för 10,000 Thaler preussisk kurant, hvilket dock af agenten, som ansåg deras begäran vara föranledd af en ren spekulation, afslogs. Någon tid derefter vände Hansen och Nielsen sig till ,,The European assurance Society, som sörklarade sig villigt att öfvertaga försäkringen, uppgående, såsom ofvan är nämndt, till 1,400 i 2:ne poliser. Lörsäkringsbrefven utfärdades, sedan II. och N. på heder och ära försäkrat att Lorentzen var en nyckter och ordentlig man, och poliserna transporterades i November månad på Hansen och Nielsen, hvilka skulle inbetala premierna. Då en af dessa värde herrars bekante, bränvins brännaren II. Jörgensen, fick höra att H. och N försäkrat Lorentzens lif, fick han, som kän den sednares letverne, också begär att spekulera på den arme mannens död, hvadan äfven han vände sig till ,,Thuringia för att försäkra Lorentzen: men sedan äfven han fått nej, vände han sig till franska försäkringssällskapet ,Imperiales agent och fick mannen i fråga försäkrad för 68,000 frs mot en årlig premie af ungefär 2,540 francs, hvarefter Lorentzen den 20 derpå följande December transporterade polisen på Jörgensen mot ett månadtligt understöd till Lorentzens hustru och barn, m m. Efter det att dessa försäkringar således voro i ordning återstod ej mera, än att så fort som möjligt få Lorentzen afdaga, bvarföre de värde herrarne, som hade försäkrat honom, öfverenskommo att så mycket som möjligt båfordra hans dryckenskap. För detta ändamål hade Hansen, i hvilkens hus Lorentzen om dagarne var, jemnt och rikligt försedt honom med bränvin, på samma gång Niclsen hvarje vecka hade skickat honom penningar under det Jörgensen till och med hade skickat honom ett ankare 8-gradigt bränvin, som blef lagdt på ett passande ställe i Hansens butik, på det L. skulle kunna få dricka när han behagade. I afscende på det den 25 sistl. December passerade upplystes att Lorentzen samma dags afton, kl. 8, då Hansen lemnade. sin butik, var så berusad att han icke kunde gå hem, hvarför II. för n