skolbarnen i London till National Life Saving Company skänkta, genom pennyveckobidrag till ett belopp af 800 anskaffade lifbåten, skulle sättas i land. Companiet har nemligen beslutat placera den här, och stora anstalter gjordes att ira dagen. Vår Herre började med klar himmel och full illumination med sin herrliga sol. Det var glanspunkten i denna fest, som hitdragit mycket fremmande. Båten, hvilande på sin vagn, har jag törut beskrifvit. Nu var den bemannad med sin frivilliga besättning, beklädd med korkbältena. Skolbarnen härifrån till ett antal af 1,100 marscherade i spetsen, åtföljda af omkring 180 lärare och lärarinner, och företrädda af en musikkår; sedan kom lifbåten på sin vagn, dragen af fyra elefanthästar, och till slut en musikkär jemte deputationer från Londons Söndagsskolor samt andra korporationer. Taget var försedt med hedersvakt af the Coastguard, som ej precist motsvarar vår kustvakt, utan är militäriskt ordnad och förlagd på bestämda afstånd kring hela kusten af Storbrittanien. Uniformen är lika med våra båtsmäns. De äro nästan alla öfver medelåldern och hafva till uppgift dels och hufvudsakligen att bevaka landet, dessutom att passa på vid sjöolyckor, varna och signalera för hjelp, samt till sist att vakta för smuggling. Posterna äro, liksom de optiska telegraferna, förlagda på sådant afstånd, att dag och natt signalerna kunna synas, dessutom patrulleras flera gånger om dagen från den ena till den andra. På båda sidor om hela tåget gingo nu medlemmar af denna kår, iklädda blåa underkläder, hvita jackor och halmhattar; vapnet var huggare. Sedan tåget från Londonstationen passerat de finaste och största gatorna haun det till Stora Hotellet, hvarest lordmayorn of Brighton jemte ett förnämt sällskap slöt sig dertill. Utanför hotell Bedford hade man anordnat nedkörseln till stranden, på hvilken likasom på Pieren hade samlat sig eu ofantlig menniskomassa, enligt inträdesbiljetterna beräknad till öfver 5,000 personer. Härifrån syntes menniskomassan på den långsluttande stranden, som hade man en amliteater framför sig. Det var en syn sem aldrig kan beskrifvas. Utanför i hafvet lågo hundratals segeloch roddbåtar, uppfyllda af skådelystna. Vagnen utkördes i vattnet och i samma ögonblick krossade lordmajoressan en flaska champagne mot båtens stäf döpande den till ,, Robert Rakes, stiftaren af Söndagsskolorna och den, som gifvit förslag till insamlingen. Båten gled ut på den spegelblanka ytan, då genast de tolf roddarne satte den i fart med en märkvärdigt jemn rodd. Rörelser utfördes för att visa hans manöverfärdighet, tvenne gånger kantrades han, men rätade upp sig sjelf och genom ventiler i botten rann vattnet ut. Efter en timmas uppvisning fördes den åter till stranden och på sin vagn samt inlogerades i sitt nya stall, en my ket smakfull byggnad, som är uppförd på stranden under kajen. Onsdagen och Thorsdagen var det bitterligen kallt och hade vi till och med några graders köld. I Lördags regn, i går vackert, i dag åter regn. Den ordning och tystnad, som här råda, måste man beundra. Polisen är lika med Londons, men bär svarta plyshattar i stäl let för kaskar. Många musikkårer spela hela dagen i alla delar af staden, men någon kursal finnes ej, som vid de kontinentala badorterna. Inga ångbåtar anlöpa, men deremot jernbanor, hvilka liksom cn solfjäder sprida sig utåt kusten och till det inre aj landet. Det är på höjderna utanför denna stad som vanligen, utom i år, de frivilliga hafva sin årliga revy. Härtill har man lyckats att från London endast på 1!, timma p1 jernväg slunga 26,000 man artilleri, kavalleri, ingeniörer och infanteri utom den massa nyfikna, som tillföljd af Påskhelger kan åse detta frispektakel. Liksom i London och nästan alla städer i England säljas alla lifsförnödenheter på en marknadsplats, under tak; denna är särdeles nätt och passande belägen Afven fisk finnes här under tak och smakligare ser den i sanning ut, utbredd rer på de sluttande marmorskifvorna, än på Göteborgs fisktorg. Så ock med de an2 dra sakerna. I. F. V. jr. 2—— — A — UTRIKES. TYSKLAND. Det var lätt att förutse, det furst IIohenlohes förklaring i bayerska deputerade kammaren den 8 dennes, hvaraf fullstän