Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1867, sida 1

a med förslaget än svenskarne, hvilka nåhända kunna finna, att åt det norska olkets ,,öfverdrifna sjelskänsla och retligiet gjorts större medgisvanden genom let fullständigt genomförda likaberättisandet, än Sverge, såsom det större och näktigare riket uti föreningen, väl kan inna sig i. I en punkt väcker förslaget örvåning, efter den häftiga och passioneade agitation, som för några månader selan egde rum mot det skandinaviska sällskapets styrelse här i staden, i det man trodde sig ha kommit till säker kännedom om, det detta sällskaps syfte var att börja med att arbeta på uppgifvandet af Norges sjelfständighet i utländska eller europeiska angelägenheter, hvilket efterhand skulle leda till inskränkningar i andra rättigheter och omsider sluta med den af hvarje norrman så mycket fruktade amalgamationen. Många voro i anledning häraf förberedda på, att en bestämmelse om ett unionsparlament skulle insinueras, sammansatt icke etter lika antal medlemmar från hvartdera riket, utan efter 10lkmängden; men de offentliggjorda förhandlingarne härom visa oss, hvilken delikatess våra svenska bröder ådagalagt mot oss i denna sak, hvilken för öfrigt är den enda i hela förslaget, hvarom egentligen någon meningsskiljaktighet kan sägas råda, i det friherre Bildt står ensam med sin betänklighet, ehuru han ej velat afgifva något afvikande votum. Redan förslagets första paragraf gör det bästa intryck: tvenne oupplösligt förenade riken ,,med inbördes jemlikhet och sidoordnad ställning, hvilket helt och hållet är genomfördt i förslagets minsta detaljer. I stället för den lilla riksakten på 12; paragrafer, ha vi här framför oss ett arbete på 71 paragrafer, af hvilka dock de största kapitlen: om tronledighet och konungaval, ega ringa praktiskt intresse. Särskild uppmärksamhet egnar man de delar, hvilka afhandla de gemensamma angelägenheternas behandling, emedan dessa fordom varit ett beständigt ämne för kollissioner, således i afseende på: det unionella statsrådet, rikenas förhållande till fremmande makter, äfvensom försvarsväsendet; och det är isynnerhet häri vi sinna, att alla rimliga hänsyn tagits till vårt mindre land, säsom: att detta statsråd skall vara sammansatt af ett lika antal medlemmar från begge ländernas statsråd, att protokoll föres både på norska och svenska språket, att embeten i utrikesdepartementet och konsulatsposter tillhöra båda ländernas undersåter 0. s. v. En af svenskarnes klagopunkter mot föreningen har varit, att Norge ej bidragit tillräckligt till utgisterna för de gemensamma angelägenheterna, likasom att vår armt och flotta varit för små i förhållande till Sverges. Efter den nya riksakten finnes intet tvifvel om, att vi i dessa hänseenden komma att framdeles bidraga mycket mera än förr; men saken har nu blifvit föreslagen att ordnas på ett fullkomligt praktiskt och derför riktigt sätt, i det båda rikenas folkmängd, handelsflottans drägtighet och varuomsättningen med utlandet skola tagas i billigt I betraktande vid bestämmandet af utgifterna, medan det tillkommer hvartdera rikets nationalrepresentation rätt att besdöma utgifternas nödvändighet. Angående larmtens storlek, bestämmes denna efter olkwängden, och i fråga om flottans kan I det gifvas en gemensam lag; i bändelse saf krig deltager hvartdera riket i rustninIgen i förhållande till sin folkmängd. Den kinkiga frågan om ståthällaresaken skall aldrig mer kunna uppstå, då mden i förslaget uttryckligen är afgjord till vår favör. Det är faststäldt i slutparagrasen, att förslaget innehåller en hel ny riksakt, som icke blott skall aflösa den i nu gällande, utan äfven innehålla alla betstämmelser rörande de förenade rikenas unionella förhållanden. Man skall på , I detta sätt få en klac och otvetydig beI stimmelse om, hvilka rättsreglor, som äro saf unionell natur och alltså af den be5skaffenhet, att intetdera af rikena kan rsensidigt upphäfva eller förändra dem. Hl Antagandet af denna bestämmelse skall alltså vara ett indirekt, men otvetydigt 1 erkännande af, att frågan om ståthållareposten är en uteslutande norsk sak. IIVarje trist om sjelfva begränsningen eller omsånget af den unionella rätten, hvilket vårt hstorthing betecknat såsom ett af de vigtigaste föremålen för en unionell revision, 4 blir på detta sätt för alltid afskuren. I 16 bestämmes uttryckligen, att det unio-nella statsrådet i intet fall har något ati sgöra med de saker, som röra förändring i eller tillägg till rikenas serskilda grundlagar. Haktadt jag således rörande förslaget i dess helhet tror mig kunna uttala, at sdet genom sin moderation och sans väckt Iöfverraskning och glädje här i landet skulle det dock vara för mycket begärdt . on ej stridiga meningar skulle yppa sig rörande enskilda af dess bestämmelser. I Sverge torde det vara eftergiften i punkten om unionsparlamentet, som kommer . latt väcka missnöje; i vårt land skall op