Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1867, sida 2

Sladskuateketen. Nr CTRIKES. ITALIEN. I en korrespondens från Florens heter det: ,Italienarne skola icke förr lugna sig från den agitation, som framkallats genom Garibaldis arrestering, innan regeringen sjelf tagit om hand lösningen af den romerska frågan. Om man äfven här skulle hälla sig temligen stilla, så skall det icke komma att fattas demonstrationer i Milano, Neapel och Turin. Sistnämnde stad begagnar hvarje tillfälle, för att bereda kabinettet svårigheter. Landets förra hufvudstad vill, att man antingen går till Rom, eller återförlägger regeringens säte till Turin. Om den afsigt, som man tillagt Ratazzi, att inlemna sin afskedsansökan, förljudes här intet, men händelserna börja växa honom öfver hufvudet. IIad man erfar från de romerska provinserna, r otillförlitligt. Än heter det, att de frivillige tillkämpat sig betydliga fördelar, än talas om deras nederlag. Det synes emellertid vara visst, att rörelserna på förhand varit bestämda, enär fiendtligheterna samtidigt på flera punkter togo sin början: i Frosinone, Velletri och i närheten af Orvicto. Venstern blir med hvarje dag allt mera påstående. I de officiella kretsarne är man så till vida lugn, som man numera icke synes hysa någon fruktan för en fransk intervention. Corricre italiano meddelar, att många romerska familjer begifvit sig till CivitaVecchia, för att der finna skydd af de utländska krigsskeppen. , Gazzetta del Popolo säger, att de påfliga oflicerarne — och isynnerhet bland dem fransmännen -— använda hela sitt inflytande för att förmå päfven att qvarblifva i Rom. Ricciotti Garibaldi har kommit till Florens. ,,Corriere dell Emilia meddelar, att åtskilliga patrioter i denna provins i största hemlighet aflägsnat sig derifrån. Slutligen har man sått erfara enskildheterna om Garibaldis försök att fly från Caprera, hans Elba eller S:t Ielena. Natten mellan Onsdagen och Thorsdagen i förra veckan lemnade Garibaldi sin ö och for i en båt till kusten af den närbelägna ön Santa Maddalena, der postångaren från Livorno brukar anlägga. Innan han emellertid iskymningen kunde landstiga på den lilla ön, närmade sig båten det i dessa farvatten stationerade vaktskeppet ,,Il Esploratore, och Garibaldi anmodades att återvända till Caprera. Ehuru man justji detta ögonblick fick postsartyget i sigte, måste generalen, som syntes oförberedd på hvad som inträffat, vända om med oförrättadt ärende. Efter denna tilldragelse kryssa ännu flera fartyg af italienska marinen kring ön, och kusten der lemnas intet ögonblick ur sigte. Garibaldis vänner synas emellertid alldeles icke vara hågade att uppskjuta bans planer, hvilket — utom allt annat — äfven kan synas deraf, att värfningsbyråer ånyo blifvit upprättade i Genua och Neapel. Emellertid har det italienska tolkets hjelte beredt sig tillfälle att utfärda en ny proklamation, så lydande: Italienare! I morgon skola vi hafva tryckt inseglet på vår sköna sammansvärjning — vid fallet af tabernaklet för afguderiet, bedrägeriet och italienarnes nesa. Piedestalen för alla tyrannier — påfvedömet — har blifvit bannlyst at hela verlden, och nationerna hafva i dag ögonen riktade på Italien, som på en återlösare. Och till följe af en enda persons ar ing skulle Italien rygga tillbaka för sin äro on! Gifvande efter för en af några utaf mina vänner uttryckt önskan, har jag återkommit hit — fri och vilkor — — med det löfte, att man ofördröjligen skall åt mig anskasla ett ångfartyg, för att återföra mig till kontinenten. I fall nu den man, hvilkens namn bereder skam åt Italien — fortsättande sina polisitgärder — förbjuder mig att återvända, begär jag intet annat af mina medborgare, än att de må fortsätta den väg, på hvilken de vandrat, med en nations lugn och majestät samt i medvetandet af r makt. Jag har anbefallt armten — folket — isciplin, då folket, indigueradt at den eländiga vilism, som regerar oss, begärde att blifva fördt ill Rom. Jag har sagt soldaterna, att deras gerskolfvar äro mer än nog för påfvens legohjon. d smärtan öfver den onda genius, som för stunlen hvilar öfver landet, förblir det dock ett trötande faktum för alla — den imposanta förbrölringen af nationens kraftiga och fasta elementer: urmöen, folket, de iga. Förbannelse öfver len, som kastar tvedrägtens äpple bland dessa oröder! Och om Italien räknar på en allians för vefrielsen, så skola de fega — det ringa antalet — skingras, och den intet värda fruktan för en fremnande makts intervention skall upphöra. Jag ipprepar således ånyo: I måsten på allt sätt fullölja Roms befrielse; men om I nödvändigt ären i ehof, af min hjelp, så räknar jag på, det l skolen ara betänkta på att befria mig. Caprera den 2 Oktober 1867. G. Garibaldi. Angående insurrektionen i Kyrkostaten krifvas till ,, Köln. 2eit.:Det ingår allt lera berättelser om insurgenternas framsång i de romerska provinserna. I sjelfva kom synes det emellertid ännu vara lugnt. Jeremot har uppror utbrutit på flera punker i provinsen Viterbo, och der det kom nit till blodiga sammandrabbningar, sytas dessa hafva utfallit till insurgenternas ördel. Såsom skådeplatser för dessa tillhagelser uppgifvas mindra platser i Vi