Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1867, sida 2

Domherrn.) Historisk roman af J. H. Tomme. (oÖrversättning af Sigfrid Nyberg.) Frun satt bredvid honom, vagnen var bred, men hon hade sitt sofvande barn i knät och fruktade att hon derigenom besvärade honom. Hon ämnade stiga upp för att sätta sig med barnet på framsätet. — Ah, sade han, — ni finner det väl äfven för varmt med barnet. Gif mig det. Han ville taga det. — Nej, nej, herr domherre, jag ämnade endast bereda er mera utrymme. — Nej, utbrast han äfven, — sitt stilla, kära fru, vi ha plats nog! Frun måste sitta qvar. Han förhöll sig stilla, men fortsatte sin tysta monolog. — Skulle jag dölja och förneka den arma frun inför Gisbertina, emedan hon är fattig och okonstlad och Gisbertina är stolt och ståtlig? Jag bör vara stolt öfver den arma! Hon är skön, hon har god hållning och något ädelt i sitt väsen. Olyckans adel framträder hos henne. — Visserligen — — Han blef åter orolig, ty han hade observerat sin granne från sidan. — Hon ser mycket pauvre ut. Klädningen är af kattun, schalen, gammal och nött, passar för hösten men inte för en ) Forts. fr. n:o 236.