Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1867, sida 2

De hade slutat sin middag, och satte 2 Sig åter upp i vagnen. Den siste postiljonen erhöll sina två kronthaler först då domherrn satt i vagnen. — kör, kör! ropade domherrn i detssamma till den nye postiljonen, ty han kände sitt folk. Knappt hade den andra emottagit pen: ningarne, förrän han ropade: — En förfärlig slagtning pågår med fransmännen. Man har hört kanonerna ända till Nänster. Herrn. i vagnen hade redan förut hört dem. Han vet alltihop I — Hill! håll! ropade man efter vagnen. — Kör karl, likasom vore döden i hälarne på dig! ropade domherrn. Vagnen flög bort. Ända till den preusSiska gränsstaden Warburg följde de den stora chausskn till Kassel. De skulle äfven hafva följt den vidare ända till ungefär två mil ifrån Kassel, för att på den beqväma chaussåön, men med en betydlig omväg, uppnå Hofgeismar, då deremot en dubbelt kortare men besvärligare väg genom bergstrakten äfven förde dit. — Vi taga den raka vägen, sade domherrn till sin följeslagerska. — Midt på densamma ligger Ovelgönne, och Ovelgönne är er resas mål. — Johan, sade han derefter till sin betjent, — du ombesörjer en beqväm bergchäs med två hästar för oss till Ovelgånne. Du sjelf far med extraposten på csiaussåön till Ilofgeismar. Du tar in på vårt vanliga ställe och beställer genast ett dvarter för general Steinau. Du förstår dig bättre derpå in jag.