UTRIKES 0 TYSKLAND. I bayerska deputerade-kammaren har ninisterpresidenten, furst Vlohenlohe, afifvit den förklaringen, att han icke kunle biträda önskan om Bayerns oförtöfvade nträde i nordtyska förbundet. , Sydtyskand — sade han — kunde och ville icke mtaga den nordtyska förbundsförfattninsen. En sydtysk förbundsstat samt ett örbund mellan denna och nordtyska föryundet vore en omöjlighet, på grund af len tunga dualismformen. En förening af Ula tyska stater efter den förra förbundsiktens form vore en omöjlighet, enär Preussen icke vill afstå från frukterna af förlidet års segrar. Hvad som således återståär, är endast att bana väg för ett statsförbund mellan nordtyska förbundet och de sydtyska staterna under Preussens pråesidium och allians med Österrike. Sydstaterna måste söka att öfverenskomma härom. Statsförbundet måste omfatta hela Sydtyskland; en enda sydstat kan icke söka förbindelse med norden utan att framkalla förvecklingar. FRANKRIKE. Det säges att prins Napoleon, då han erfor den herrskande paniken, tillskref kejsaren ett bref, i hvilket han upplyste kejsaren om stämningen i Frankrike och uppmanade honom att lyssna till Eouhers och Lavalettes råd, samt å ena sidan genom proklamerande af noninterventionsprincipen, och å den andra genom förverkligande at de löften, som gåfvos den 19 Januari, lugna den allmänna meningen såväl i Frankrike som i Europa. Foulds plötsliga död har väckt en högst ovanlig bestörtning. För kejsaredömet är hans död i hvarje fall en stor förlust; ty oafsedt, att han var det andra kejsardömets mest framstående finansman, var han äfven en af de få, som hade mod att säga kejsaren sanningen, och han drog sig tillbaka, emedan han, ehuru oansvarig minister, likväl icke ville låna sitt namn till skydd för okloka planer. Efter sin sednaste frivilliga afgång ur ministören lefde Fould ganska tillbakadraget på sitt slott La Boucheöre; likväl kunde man rätt ofta spåra hans inflytande. Född den 17 November 1800 och son till en rik israelitisk bankir, invigdes han tidigt praktiskt i siffrornas hemligheter, men försummade icke härför hvarken de sköna konsterna eller vetenskaperna. År 1842 valdes han till deputerad och gjorde sig i kammaren snart bemärkt i finansiella och nationalekonomiska frågor; i den utrikes politiken slöt han sig till Guizot. Med Februarirevolutionen försonade han sig lätt, blet vald ånyo ech skref 1848 tvenne broschyrer: ,Pas dasignats! Städse beredd att erkänna ,faits accomplis blef han snart ense med kejsardömet. Louis Napoleon behöfde en skicklig finansier och Fould lemnade sina egna affärer för att öfvertaga kejsardömets. En mängd praktiska ätgärder daterar sig från denna hans första tid; hans mest lysande personliga handling var likväl protesten emot dekretet om familjen Orleans egendomar. Till följe häraf tog Fould afsked den 25 Januari 1852, men utnämndes samma dag till senator, försonades snart derefter och blef ånyo minister. 1855 års exposition, stora operans-reorganisation som statsinstitution och fullbordandet af Louvren datera sig ifrån denna period, i hvilken Fould äfven praktiskt ådagalade sig vara stor befrämjare af skön konst. Achille Fould var ett pbarn af sin tid; både hans ljusoch skuggIsidor bevisa detta. Han tillhörde icke de I personers antal, som antingen blifva mye