IIypatia, eller Nu som fordom. Ilistorisk berättelse af Charles Kingsley, Jun. Öfversättning af J. A. Kiellman-Cöruansson. Andra genomsedda upplagan. Det är nu många år sedan första upplagan af en svensk öfversättning utaf denna Charles Kingsleys berömda roman utkom. Den väckte genast stort uppseende hos den bildade allmänheten, genom dels romanens fängslande sammansättning och utmärkta karaktersskildringar, dels den trogna och om djup historisk forskning vittnande kulturhistoriska skildringen af den märkvärdiga epok i mensklighetens historia, som romanen omfattar. Här sammanträffa, i början af det 5:te seklet, uti Egypten, alla de-hufvudsakliga bildningsoch jäsningsämnen, som funnos i denna brytningens tid, då den gamla klassiska kulturen kämpade sin sista strid med den alltmer segrande nya kult, som kallades kristendom, ehuru den kände blott föga af sin Stittares höga anda och lära. Så sammanträffa här representanterna af den grekiska vishetskärleken, som i Nyplatonismen erhållit en tillsats af orientalisk mysticism, — den mest framstående af dessa representanter var en qvinna: den berömda Hypatia — med de kristna biskoparne och med de romerska stats-ämbetsmännen. Här framskjuter också Judendomen, för hvars högre odling Alexandria varit under en viss tid högsätet. Här uppträda vidare vilda Nordmanna-vikingar, lockade af Egyptens hetärer. Här framskymtar den från hednisk filosof till kristen kyrkofader öfvergångne Augustinus. Och i all denna mångfald framstå grupperingarne i förträfflig ordning. Alla tidsbilder äro klara och bestämda och de oundgängliga konflikterna af gripande effekt. Genom det hela går en hög anda, en uppfattning af det allmängiltiga och evigt sanna i alla dessa strider, hvarigenom förf:n beherrskar sitt ämne, gifvande rättvisa åt allt som är godt, men fördömande det låga och usla, hvarhelst det uppenbarar sig. Det är den röda tråd, som genomgår hela framställningen, ehuru det är lemnadt åt läsaren att sjelf uppleta och följa densamma. Ett motstycke till denna Kingsleys roman är den svenska originalromanen Den sista Athenuren, at Victor Rydberg, med hvilken den, i fråga om hufvudämnet, eger en viss slägtskap, ehuru den sednare författaren först efter sitt eget arbetes utförande tagit kännedom om Kingsleys föregående verk. Utur den praktfulla öfv tid, hvarmed Kingsley bi återgifva vi följande: ,En kyrkas välbefinnande beror icke blott på den lära hon bekänner, icke heller på visheten och heligheten hos några få framstående prester, utan rsigt af denna r sin roman,