En lutersk prest vederdöpare. För vid pass 30 år sedan. skulle en prest i östra delen af Strengnäs stift döpa ett barn hos en mjölnare. Dopet förrättades i ett rum, der barnets moder hvilade i en af sparlakan dold säng. Innan förrättningen afslutades, hörde de närvarande starka snyftningar ifrån sängen, kring hvilken presten och dess vittnen efter slutadt värf samlade sig. Man frågade, huru det var fatt, och den djupt betryckta modren snyftade fram, att presten hade glömt läsa ,, Fader vår och barnet således icke blifvit ,riktigt döpt, hvilket hon befarade skulle lända till dess timliga och eviga ofärd. ÅÄr det verkligen så, att jag glömde läsa Fader vår? sporde presten, tilläggande: ,,det kan nog vara möjligt. Flera af vittnena drogo sig denna uraktlåtenhet till minnes. Nåja!, sade presten fryntligt, ,,tag hit barnet då igen, så göra vi väl om saken: en mjölnarunge kan aldrig få för mycket vatten. Och så förrättades dopet ånyo i fullständig formNy anställning. I en i Brässel utkommande tidning förekommer följande annons: , Åstundas: en väl uppfostrad man af god härkomst, som redan förut innehafver någon annan befattning, för att konversera med kunderna i en fotografisk atelier.