Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1867, sida 2

Dagens post. ITALIEN. Angående Garibaldis fångenskap i Älessandria meddelar en herr Pugno, som der besökte honom, följande detaljer: ,,Garibaldi hade, tillsammans med sin vän Basso och en annan person, tre temligen stora rum, som likväl voro fuktiga och mörka. Garibaldi var iklädd sin röda skjorta, stödde sig — då han gick — på en käpp, och syntes vara i en dyster sinnesstämning. . Ye Italien — utropade han — ve öfver nationens ära, om man vill tro, att den romerska frågan är löst. En sådan fråga kan och får icke dö, och den skall först då hafva nått sitt slut, då Rom blifvit befriadt från det värsta af alla plågoris. Härefter dikterade han en kort proklamation. Intet ord af bitterhet kom öfver hans läppar mot dem, som låtit arrestera honom. Genom moraliska medel kan, enligt hans åsigt, icke den romerska frågan lösas, utan blott genom svärdet. Framför allt syntes han lägga vigt vid att göra bekant, det ingenting i denna fråga vore genom hans arrestering afgjordt. I lifliga uttryck skildrade han den gamla romerska republikens herrlighet och råkade i verklig hänförelse, då han utropade: ,,Den dag, då jag sätter min fot på vatikanen, skall vara den herrligaste i mitt lif. Då vill jag gerna dö! Alla fängelsets tjenstemän täflade att bevisa Garibaldi högaktning och uppmärksamhet. Soldaterna i citadellet ropade framför hans fönster: Viva Garibaldi!