Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1867, sida 2

Han sprang upp och skyndade tillbaka till vagnen. — Kör! ropade han till postiljonen. Derefter satt han länge stilla i vagnen, som rullade fram öfver heden. De passerade ofta förbi menniskor, som lågo på marken och med fasa lyssnade till det aflägsna kanondundret. Anda till Miänster hade man hört det denna dag, hörde man det den följande samt åter under slaget vid Belle-Alliance. Efter en längre tid framtog domherrn brefvet, som han börjat läsa, och genomögnade det uppmärksamt. , Käre onkel Florens! Allvarliga timmar nalkas, de förestå oss omedelbart, För många tusen af oss skola och måste de blifva de sista; hvar och en at oss måste bereda sig på att tillhöra dessa tusende. Äfven jag är beredd derpå, och jag behöfver ej säga dig att jag är fullkomligt lugn, Tillsölje af detta lugn har jag äfven tänkt pÅ att beställa om mitt hus. Jag hade blott en sak att anordna -Gisbertinas framtid. Derför har jag äfven i går uppsatt mitt testamente. Jag har låtit upprätta det in dupplo. Det ena exemplaret har auditören, såsom lagen bjuder, tagit bland sina handlingar, det andra skickar jag dig härmed för säkerhets skull. Auditoriatshandlingarne kunde gå törlorade. Jag innesluter det öppet i detta bref; du kan läsa det. Öfverlemna det till Gisbertina efter min död. Om jag ej faller, behöfver hon icke erfara dess innehåll. Jag har dessutom en annan bön till dig. Den rör hustrun till en kär kamrat, kapten Mahlberg. Han har förlorat henne, mera kan jag icke säga dig derom, ty