1 14)11 445d11 ÅTPA, I IIILZSU ÖIIITCYCLTAS ställande till ansvar för hans förvaltning af nämnde penningeinstitution. ITALIEN. Det var den garibaldiska tidningen , Diritto. som meddelade underrättelsen om Garibaldis försök att begifva sig från Caprera, för att ställa sig i spetsen för insurrektionen i de päfliga provinserna. Samma tidning påstår, att upproret i och omkring Rom fortfar. Ehuru meddelandena i de tidningar, som stå på insurrektionens sida, i allmänhet böra upptagas med mycken varsamhet, är det likväl i detta fall intet skäl att betvifla , Dirittos sanningsenlighet, enär sjelfva factum — Garibaldis försök att undkomma — endast alltför väl öfverensstämmer med hans bref från Genua, hvaruti han meddelar sina vänner att han begifver sig till Caprera putan att hafva bundit sig vid något vilkor, eller — med andra ord — utan löfte att der längre qvarstanna än hvad som var absolut nödvändigt. Hvad som eljest berättas från Rom och Florens om insurrektionen i det påfliga territoriet synes tyda på framgång för de påfliga trupperna. Åtminstone hafva de fördrifvit garibaldisterna från Aquapendente. Den i Genua utkommande Movimento af den 28 September innehåller följande meddelande om Garibaldis ankomst dit och afresa till Caprera: ,,Det bantåg, med hvilket generalen for, ankom kl. 6 om morgonen till San Pierdarena. Hans måg, major Stefano Conzio, och hans öfriga vänner sågo tåget fara förbi och fingo icke tillfälle att helsa på generalen. De skyndade tillbaka till Genua, der de fingo veta att generalen skulle gå ombord på Esploratore, vid Passa-Nuovo, samt att han på mellantiden skulle hvila sig hos Colteletti, nära jernvägsstationen. Här strömmade en mängd menniskor tillsammans. Gencralen åtföljdes af Basso och Barborini. Garibaldi kom efter en stunds törlopp ut, helsades med enthusiasm af folket och samtalade med sina vänner till klockan 8, då han insteg i en vagn tillsammans med generalerna Incisa och Fabrizi samt major Conzio. Man ville spänna hästarne från vagnen och bära honom i triumf, men generalen afböjde detta. Han förklarade sig vara fullkomligt fri, samt att han begat sig till Caprera utan att vara bunden af något vilkor. Vagnen stannade utanför ingången till kungliga slottet. Garibaldi talade flera gånger till folket, än på italienska och än på den genuesiska folkdialekten, samt lade det på hjertat att icke förgita Rom, utan att energiskt arbeta på det gemensamma verket och skynda de romerska bröderna till hjelp. Man skulle nog till slut finna honom, Garibaldi, på sin post, och derföre dristigt gå till Rom, ,trots hvarje dremon, antingen han vore klädd som prest eller zuav. Under helsningar från marinofficerarne och trupperna, som skyldrade gevär för honom, gick han ombord på Isploratore. Major Conzio och general Fabriai blefvo länge hos honom. Skeppet afgick framemot kl. 9, helsadt af hela befolkningen. Pot råder mycken förbittring mot italienska regeringen med anledning deraf, att 21 romerska flyktingar blifvit utlevererade till de påfliga autoriteterna. . hiforma meddelade först detta, och ehuru det blifvit dementeradt af de officiösa tidningarne, fortfar ,Riforma i sitt påstående om riktigheten deraf, och stödjer detta på en skrifvelse från Nicotera samt på en i,Movimento intagen protest från de romerska emigranterna i Genua. Denna protest lyder så: ,Undertecknade, romerska flyktingar, protestera på det starkaste mot den sallenska regeringens åtgörande aw ut lemna 2! romerska flyktingar, hvaribland 5 desertörer, till påfliga regeringen. Vi appellera af denna anledning till folkrepresentationen, på det man etter förtjens måtte bedöma en handling, som knap past finner sin like bland det mest bar hariska tyrannis skändligheter.t Enlig de officiella tidningarne förhåller sig saker sålunda: Flyktingarne uppehöllo sig i Pia cenza, der de just icke utmärkte sig ge nom det bästa uppförande. De begärd flera gånger hos stadens styrelse tillätels att få återvända till Rom, Man gjord emellertid svårigheter och föreställde dem det de utsatte sig för stränga åtgärder, fall de verkligen voro romerska siyktingan De förklarade derpå, att de icke vor flyktingar och intet hade att frukta frå polisens sida. Detta bekräftade de i e skriftlig förklaring och fingo nu pass sam 18 francs i respengar, De hoppades uta tvifvel, att revolutionen skulle hafva ut brutit i Rom, att de der skulle träna Ga HAHA. Ala löänegra hada nå