Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1867, sida 2

Onkel Steinau behörver förströelse och uppmuntran, lika så mycket som brunnsvattnet. Ty att han denna gång nödgats stanna hemma, att han ej åter kunde följa med öfver Rhen, att man denna gång kämpar derborta utan honom, just detta gör honom sjuk, nedslagenj och olycklig. I Pyrmont skulle han blifva ensam utan en enda bekant. I Hofgeisa mar finnes du med din kärlek, din vänskap och humor. Dessutom längtar äfven jag att få återse dig, dyre onkel, ty jag skall följa onkel Steinau. — Då frågade jag läkarne om Ilotgeismar kunde göra samma nytta som Pyrmont, och de svarade ja. Onkel Steinau gick äfven in derpå; således begifva vi oss till Uoigeismar, och nu har jag en bön till dig, Den består deruti att du arrangerar så, att du anländer till Hofgeismar samtidigt med oss, så att du, som känner alla förhållanden der, kan ombesörja bostad och annat erforderligt för oss, som äro fullkomligt obekanta der. Vi resa i dag från Berlin och äro vid middagstiden den 15 i denna månad i Paderborn. Der träffar du oss vid poststationen, och vi följas åt derifrån. Skulle vi icke vara der, så hafva vi tagit en annan väg, och skola då inträffa i Hofgeismar klockan 7 på aftonen, då vi hoppas att finna dig redan anländ, och den bostad som du anskaffat åt oss. Farväl, bäste onkel, tills vi träfsas. Din Gisbertina. P. S. Förlåt att jag tillskrifver dig så sent och omedelbart före vår afresa. Men jag har varit så sysselsatt med inpackningen. Detta var Gisbertinas pref. (Forts.)