Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 1

— IHvarthän, ers nåd? — Till Wesel. — Till Wesel? — Du packar genast in mina reseffekter och dina. Ånmnar ers högvördiga nåd bli borta länge? — Sex veckor, åtta veckor, som det faller sig. Vi resa till Hofgeismar. — Ers nåd ämnade ju först längre from resa dit. — Jag far nu. Gör dig i ordning. Betjenten aflägsnade sig. Domherrn ordnade sina papper, törsåg sig med penningar, låste sekretär och byrå samt klädde sig till resan. Allt gick hastigt, men ej öfveriladt. Han var i ordning, då den gamle betjenten åter inträdde i rummet. — Ers högvördiga nåd, vagnen äv förspänd. — Och kofferten? — Packad och fastsatt. — Och du? — Resfärdig, som ers nåd ser. — Och husvärden? — Underrättad och instruerad. — Kom. Han lemnade rummet och huset. Betjenten följde honom. Ute på gatan höll den med fyra posthästar förspända vagnen. Domherrn steg in i densamma, och betjenten satte sig på baksätet. Domherrn sade till postiljonen: — Om du kör en mil i halftimman, min gubbe, så får du en kronthaler utom dina lagliga skjutspengar, annars ingenting annat än hvad dig tillkommer. Du kan säga det till den, som aflöser dig