Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 1

vetsagg! Hos henne! — Men gubben ir hos henno — sned sina sår! Och — ocll, — men nu till det andra brefvet. Han öppnade och läste det andra brefvet, och han läste länge, talade emellanåt, skakade på hufvudet, blef åter förargad och skakade åter på hufvudet. — Den stackars gossen! Således förestår verkligen en slagtning. En hufvudslagtning. Kanske redan i dag! Säkert i morgon den femtonde! Om den raske gossen faller! Och hvarför? De tala om frihetskrig. Hvem vilja de då befria? — Och hvem hade då skickat honom till döden? Hon! fHon! — Ila, hvad är det? — Hustru? Barn? I Wesel skall jag så underrättelser! Och om inte der, så i Warendorf. och bringa dem i skydd. Jag? Skall jag bringa andras hustrur och barn i skydd? Som en narr draga med dem genom verlden? Det passar just vackert till domherrekorset. — Men i nöd. Och det brådskar! Ja ja, och äfven Gisbertina har brådtom. Ilvem skall inta? Den ena i nöd. Den andra skall rifva ut ögonen på mig och förarga den gamle generalen så att han får en ny sårfeber på halsen! Ha, och dessutom testamentet. IIvad kan det innehålla? Men hvad angår det mig? Huru skall jag nu ställa till? Han gick fram och tillbaka i sitt rum, men icke länge. Med all sin liflighet tycktes han äfven ega beslutsamhet. Han drog på en klocksträng. Hans gamle betjent inträdde. — Johan, är resvagnen i ordning? — Ja, ers högvördiga nåd. — Beställ fyra posthästar, inom en qvarts timma måste de vara här.