Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 1

domherrekorset sagt till honom, — så får du en kronthaler utom dina lagliga skjutspengar. lostiljonen ville således ej försumma en enda minut af halftimman. Afven den lille herrn hade sina skäl hvarför hästarne skulle tillryggalägga en mil i halstimman. Den föregående aftonen hade han samtidigt emottagit tvenne bref i Disseldorf, der han var bosatt. — Ah, från Gisbert, hade han utropat, då han betraktade utanskriften på det ena. — Och från Namur, från krigsskådeplatsen! Afsändt i går afton, den trettonde. Då får man väl höra något nytt. Sedan fjorton dagar stå armberna slagfärdiga emot hvarandra, och man har inte ens hört talas om en förpostsäktning, ehuru hela verlden väntar ett afgörande slag. Verlden är enfaldig nog, men det är nu en gång så! Innan han öppnade prefvet, kastade han en blick på det andras utanskrift. — Ha, från Gisbertina? utbrast han. Det var en besynnerlig slump! Och hvad kan hon vilja? Just i dag? Samvetsagg? Han nedlade det första brefvet, det från krigsskådeplatsen, och bröt samt genomläste först det andra, från Gisbertina, hvilken han förmodade hafva samvetsagg. Ian måtte hafva misstagit sig deruti. — Nå så för — — utropade han. Domherrekorset på hans bröst hindrade honom att fullborda det utrop han hade på tungan, men han fortfor harmset: — I öfvermorgon eftermiddag i Paderborn och, om ej der, — på qvällen i Hofgeismar. Der ha vi den hänsynslösa Gisbertina. Och jag, som förmodade sam