Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1867, sida 3

Rougette, men förmedelst sin skönhet är hon äfven i Paris bekant under namnet Morots-Venus. Hon hade 2:ne friare, en ung torfkörare, som heter Louis, och en vinhandelsbetjent. Den sistnämnde blef den utkorade och skall snart hålla op med sin Morots-Venus. Den tillbakasatte, förälskade torfköraren kände sig ytterst kränkt, och nyligen en afton gömde han sig på trappgången till det hus i Saint TTonoregatan, hvarest Rougette bor. I det ögonblick hon kom ned och gick förbi honom, rusade han löst på henne, ropande: ,,Du får icke vintapparen! och grep henne så fast om halsen, att hon var nära att qväfvas. Men Morots-Venus är icke allenast vacker, hon har äfven goda krafter. Det uppstod en våldsam strid mellan henne, och torfköraren; hon ref och bet och skrek på samma gång så högt, att grannarne tillskyndade. Det var verkligen på hög tid, ty den stackars flickans krafter voro uttömda och hon hade blifvit slagen både gul och blå och blodig. Louis tog nu till flykten, men blef samma afton gripen af polisen. Virginie kom, oaktadt illa handterad, dock temligt väl från affären, och en af dagarne skall hon fira sitt bröllop med vintapparen. o Sancta simplicitas! , Mitt namn är det märkvärdigaste af alla, sade en skånsk bondflicka. som hette Maria, ty jag är uppkallad efter jungfru Maria. Åh bevars! genmälde Kjersti, ,,då är mitt namn ändå märkvärdigare, ty jag är uppkallad efter sjelfva Kjersti himmelsfärdsdag.