Bref. (Till Red:n af IIand.-Tidn:n.) London d. 27 Sept. 1867. Förlidet år sade jag, att när skördetiden inträder för humle, numera en stor artikel för landtbrukarne i de sydöstra och sydliga provinserna af England, så finnes ej nog af folk i dessa trakter att plocka och samla skörden. Man rekryterar således från alla håll, men den största kontingenten lemnar östra delen af London. Här bo de fattigaste af fattiga, och naturligtvis äro de ,Irishmen (irländare). Man har helt visst ej gjort sig ett begrepp om smuts, osnygghet och simpelhet, innan man sett och studerat denna folkstam. Nog har jag hört derom och sett de stadsdelar de bebo, men aldrig kunde jag tro mig få se något mera uselt än det som framträdde vid en extratrain från Fenchurchstreet, bestående af 25 till större delen öppna vagnar, som för ringa betalning bragte dessa , hoppicker till deras bestämmelseort. Gubbar, gummor, qvinnor, ynglingar och barn voro samlade huller om buller, och bagaget torde mest föras ,in corpore. Humleodlingen är stor här, isynnerhet i provinsen Kent. I Sverge var denna odling för långa tider tillbaka både ansedd och vinstgifvande; numera ej så, utan föredrager man att importera humle i massa. Här åter är man stolt öfver odlingen, och i dessa dagar kan man ej komma in uti ett värdshus eller public house utan att se en stor ranka af en med humleknoppar rikt besatt gren. Den odlade humlens qvalitet beror på den jordmån, hvarå den skördats. Kent är isynnerhet berömd för den milda smaken å dess humle. Den som växer i Canterbury och deromkring användes mest för porter, ty den förenar styrka med angenäm smak. Der lera utgjort grunden, är humlen stark, har dock bismak och användes endast der drycken skall hållas lång tid. På lätt jord vuxen passar örten bäst för ,,ale. allmänhet bereder man här maltdryckerna olika för alla länder och klimater, och första frågan vid en beställning är: j5till hvad plats skall ni skicka den? Odlingen af humle bedrifves här så, att j antingen uppdragas plantor af frö i sängar, eller också, och helst, tager man skott från gamla plantor. Plantorna sättas tre omkring en stång, med väl beredd jord, till ett djup af ett par fot derunder. Sedan de fattat rot, ötvergödas de emellanåt med upplöst gödning, och snart skjuta de rankor, då man med bast fäster dem för ledning. Då och då luckrar man jorden omkring samt kupar dem. Första året kanske man kan få en liten obetydlig skörd, men merändels får man vänta till året derpå. Efter skörden gräfves landet väl och jord uppkastas kring hvarje planta, som således hvilar vintern öfver. Våren derpå borttages jorden; det förlidna årets skott afskäras omkring en tum från roten och alla sidogrenar likaledes, Man sätter till stöd en 12 fots stake, och förfar som året förut. (Så snart knopparne äro af halmgul färg, något öfvergående i brunt, är tid att skörda, Man använder samma method vid torkningen som för malt; det vill säga en jemn värma under 10 h 12 timmar, men rök tål den ej vid, Humleodlingen i England har sin egen historia, som är rätt märkvärdig, men för lång att kunna på ett lättsmält sätt berätta; dock torde det vara roligt höra att här användas omkring 100,000 tunnland för denna odling. Andock importeras millioner skålpund att bereda nationaldrycken, hvaraf konsumeras qvantiteter, som äro fabulösa. Hösten tillstundar, hvilket tydligen röjes —