följande riksdag i Sverge och storthing i Norge, samt antecknas i deras protokoller. i 812. 1. Prins af det kongl. huset får ej, utan konungens och de förenade rikenas nationalrepresentationernas samtycke, blifva regent i en fremmande stat. Sker det, det oaktadt, skall han och alla hans efterkommande, födde och ofödde, uteslutas från all rätt till thronföljden. 2. Prins, som a) icke bekänner sig till den rena evangelisktlutherska läran så, som den är antagen och förklarad i den oförändrade augsburgiska bekännelsen, eller som öfvergätt från denna till en annan lära, eller b) utan konungeas tillstånd ingår i fremmande makts tjenst, eller qvarstannar deruti, oaktadt konungen tillbakakallar honom, eller c) förmäler sig utan konungens tillstånd, eller d) förmäler sig med en privatmans dotter eller någon, till hvilken han står i sådant slägteller svågerskaps-förhållande, att äktenskap dem emellan är obetingadt förbjudet i något af de förenade rikena, har förlorat all rätt till thronföljden, såväl för sig, som för de af sina barn, hvilka födas sedan han sjelf förlorat ofvannämde rätt, samt för deras efterkommande. 3. När något af de i denna paragraf anförda fall kommer till konungens kunskap, skall han derom göra anmälan till första derpå töljande riksdag i Sverge och storthing i Norge. Underlåtes detta i något af de i 2:dra punkten, bokstäfverna b och c anförda fall, är rätt till thronföljden ej förbruten. 8 13. Hvarken prins eller prinsessa af det kongl. huset må, utan konungens samtycke, resa eller uppehålla sig utom de förenade rikena. Sker det, det oaktadt, kan konungen indraga det underhåll, som är dem beviljadt af någotdera riket eller af båda. Detsamma gäller äfven om prinsessa gifter sig utan konungens samtycke, eller med svensk eller norsk man utom det kongl. huset. 3. Om det unionella statsrådet. . s 14. Rikets unionella statsråd skall vara sammansatt af lika antal medlemmar från Sverges och Norges statsråd; minst tre af hvartdera. 15. 1. I det unionella statsrådet afgör konungen alla frågor, hvilka handla: om förändring eller tillägg i denna föreningsakt; om andra angelägenheter, hvilka, enligt samma akt, äro gemensamma för båda rikena; om förändring i de mellan rikena, i anledning af deras inbördes gränseförhällanden, för föreningen afslutade öfverenskommelser, eller om räkenskapsuppgörelse mellan rikena, i de fall der konungens utlåtande derom fordras. I hvilka fall saker, som angå förhållanden till utländska makter eller krigsrustningar, skola vara föremål för behandling i det unionella statsrådet, bestämmes i 21 och 22. 2. När det anses nödvändigt eller nyttigt för rikena, att något företag, som ligger utom föreningsaktens bestämmelser, af dem gemensamt utföres; eller, att några af deras gemensamma angelägenheter ordnas efter en för dem båda samfäldt gällande föreskrift, eller efter ömsesidiga lagar, hvilkas gällande kraft i det ena riket beror deraf, att motsvarande lagar äfven gälla i det andra; — då skall — antingen konungen sjelf kan utfärda de i sådant fall nödiga bestämmelserna, eller han vill framlägga förslag derom intör den ena eller båda nationalrepresentationerna — frågan äfvenså afgöras i det unionella statsrådet. Detsamma gäller äfven om upphäfvandet af, förändring i, eller tillägg till sådana bestämmelser, som ofvanför äro anförda; såvida afsigten ej är, att endast det ena af rikena skall afgifva ett beslut, som kan och skall träda i verkställighet, oberoende af hvad som är eller kan blifva fastställdt i det andra. I sistnämnda fall, äfvensom alltid, när något af riksdagen eller storthinget fattadt lagförslag, af sådan beskaffenhet, som i denna åsyftas, föreligger till sanktion, skall saken, efter törutgående öfverläggning med konungen i det unionella statsrådet, af honom afgöras i det resp. rikets statsråd. 3. De förslag eller meddelanden till ett rikes eller rikenas nationalrepresentationer, som föranledas af något i det unionella statsrådet fattadt beslut, skall alltid utfärdas i det resp. rikets statsråd. När, ifråga om en sak som afgöres i det unionella statsrådet, äfven svar aflordras å frågor, som blott angå det ena af rikena, skall sådant svar afgifvas i det resp. rikets statsråd. Om behandlingen at gemensamma kommandosaker föreskrifves 1833. 3 16. När i det ena rikets statsråd någon fråga förekommer, som väl egentligen ej kan hänföras till 15, men hvaruti likväl tvifvelsmål förefinnes angående rättigheter, som i följd af gemensamma eller särskildta föreskrifter tillkomma det andra landet eller detsammas medbergare; eller om tilllämpning af sådana föreskrifter i gifna fall; eller om att fatta ett beslut, som kan föranleda konungen att afgifva några förhållningsreglor beträffande det andra riket också; kan frågan i och för afgörandet i det resp. rikets statsråd — der konungen så finner nödigt förordna — föredragas till förberedande öfverläggning i det unionella statsrådet. Denna bestämmelse kan dock i intet fall komma till användande i frågor, som angå förändring i eller tillägg till rikenas särskilda grundlagar. 17. I alla saker, som afgöras i det unionella statsrådet, skola skriftliga betänkanden inhemtas från hvartdera rikets statsråd, såframt saken ej kräfver ett så hastigt afgörande, att sådant betänkande ej kan afvaktas, hvilket då, tillika med orsaken dertill, skall anmärkas i protokollet. De rådgifvare, hvilkal sammanträffa i det unionella statsrådet, deltaga icke i dessa betänkanden. Dock skall den omständigheten, att en statsrådsmedlem på sådant sätt har yttrat sig, ingalunda vara ett hinder , ———————Ö—Ö —Ö——— ES , tog nu Reinhold ulIT Frår och mo