— Ja, det är förbi dermed, Rebecka, tog nu Reinhold till ordet; det öfriga må Jane berätta för er. Men jag säger: god natt! God natt, min Jane! Den nu stundande skall förflyta ljufvare och lugnare för dig än någon tillförene! — Icke ljufvare dock, min vän, än morgondagen och alla kommande dagar. — När får jag återse dig med vår far? — Klockan tio, efter aftal! Och ännu en gång omslöto de hvarandra fast och innerligt, tusen gånger upprepande sitt ,,god natt. Då Reinhold redan anträdt återvägen, och Rebecka nu var ensam med Jane, slog hon ännu en gång ihop händerna och utropade: — Rättvise Gud! Det är sannt, det måste vara sannt! De kyssa hvarandra och kalla hvarandra du! O, mitt barn, min Jane, kom nu upp i det varma rummet, ty i dag får du ändå ej mera återse honom, och berätta för den gamla Rebecka, hur allt detta blifvit möjligt. . Jane hade haft rätt — den påföljande morgonen skulle Sobl mindre skön än aftonen varit, och måhända ännu vida skönare och njutningsrikare, då lugnet efterhand återvände i hennes sinne och medyetandet af det skedda blott ännu mera i henne känna sin lycka. Klockan tio hade Simon Marcus kommit från staden, och några minuter sednare anträdde han med Reinhold vigen till det lilla huset, hvilket han nu såg för första gången. Då han såg den ordning och prydlighet, som rådde i hans barns lilla hem, och nu först riktigt begrep hur ensam och alskiljd från verlden hon tillbragt så många sorgliga år, då blef han djupt rörd och han tackade ännu en gång Gud, för det Han förlossat honom från hans hemliga lidande och gjort honom så lycklig. Hela förmiddagen tillbringade han med Reinhold hos sin dotter, och då de på eftermiddagen åter vandrade upp till Schillingslust, hade de aftalat allt, som var att aftala, och redan uppgjort sin plan för framtiden. Då densamma meddelades åt familjen Schilling, fann den äfven här gillande, sedan dock värden visserligen uttalat några små betänkligheter. Denna plan gick nemligen ut på, att Simon Marcus, Jane och Reinhold om två dagar skulle afresa till Göteborg, dit Margaretha och Bertha skulle följa dem. På detta sistnämnda forslag ingick den gode fadern först efter ett längre motstånd, enär han ansåg det för en svår uppgift att på flera veckor nödgas skilja sig från sina båda äldsta döttrar, Men till slut kunde han ej motstå Janes böner, och sålunda kom den hastigt uppgjorda planen snart fill utförande. Redan efter tvenne dagar förde en beqväm ångare det lilla sällskapet till det aflägsna Sverge, och här blef Janes föglofning bekantgjord i vidsträcktare kretsar.