Unionskomittens Betänkande. Vi börja i dag återgifva, öfversatt från det norska originalet, Unionskomittens — ) b Förslag till I Föreningsakt mellan Sverge och Norge. k Utarbetadt af den genom en kongl. resolution af den 6:te Februari 1865 tillsatta komitän. 1. Om föreningen. a 8 Konungarikena Sverge och Norge, hvilka hvar för sig äro ett fritt, odelbart och sjelfständigt rike, skola vara oupplösligen förenade under en konung, med inbördes jemnlikhet och ställning, såsom denna föreningsakt närmare bestämmer. 2 2 82. Krig och fred äro alltid gemensamma för rikena. Om det ena riket angripes eller skymfas, förorättas äfven det andra. Vid underhandlingar a med fremmande makter uppträder konungen, äfven om ämnet blott rörer det ena riket, alltid i egenskap af bådas gemensamme regent. f 2. Om konungen, konungahuset och thron-u följden. 83. Konungens person och majestät äro heliga. Han kan hvarken tadlas eller anklagas. 1 84. Konungen skall alltid bekänna sig till den rena, I evangeliskt-lutherska läran, sådan den är antagen t och förklarad i den oförändrade augsburgiska be-J kännelsen. I denna lära skola äfven alla till de j förenade rikenas thron arfberättigade prinsarne J uppfostras. 55. : Konungen är myndig vid fyllda aderton är.. Detsamma gäller äfven om närmaste thronföljaren, . likasom om hvar och en annan till thronerna arfberättigad prins, hvilken blifver förordnad eller; utvald till regent eller ordförande i regentskap eller regering. Den eller de, som föra regeringen s4 under konungens omyndighet, skola äfven föra : förmynderskapet för honom samt anordna och ! sörja för hans uppfostran. Den omyndige konungen, såväl som de omyn-. dige arfprinsarne, skola uppfostras inom de förenade rikena och undervisas i båda ländernas språk. f Å 1 86. Konungen fortfar att hafva sitt residens i Sverges hufvudstad, men skall hvart år uppehålla sig en viss tid i Norge, såvida ej vigtiga hinder möta. 87. Konungen fär ej blifva regent i någon fremmande stat, med mindre de förenade rikenas nationalrepresentationer dertill gifvit sitt bifall. ; 58. Konungen allena tillkommer att besluta i alla till konungamakten hörande regeringsangelägenheter så, som denna föreningsakt och rikenas särskilda grundlagar föreskrifva. Ansvarigheten åligger hans rådgifvare, som af honom utnämnas. 59.: UHsad som i 8:de 8 blifvit faststäldt skall ieke i någotdera riket lägga hinder i vägen för att serskild regering tillsättes, i öfverensstämmelse med rikets grundlagar, för sådana inrikes ange-J lägenheter, som bestämmas af konungen och icke ingå under 5 15 n:is 1 och 2. Drager konungen i fält, kan han, med båda nationalrepresentationernas samtycke, tillsätta en gemensam regering för sådana angelägenheter, som l: närmare bestämmas i instruktionen. 510. ö Konungamakten är ärftlig. Arf-foljden är rakt nedstigande. lineal och agnatisk, såsom den är bestämd uti den af Sverges rikes ständer beslutade och af konungen antagna Successions-ordningen af den 26 September 1810. Throntöljarerätten tillkommer allenast den, som är född i lagligt, med vigsel bekräftadt äktenskap. Till de arf-berättigade räknas också den ofödde, hvilken straxt intager sin tillbörliga plats i arf-linien, så snart han efter faderns död födes till verlden. När en till de förenade rikenas throner arfberättigad prins har blifvit född, skall hans födelsetid och namn tillkännagifvas i den första derpå AE ENT a