Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1867, sida 2

genom hvilka Medelhafvet blir förenadt med Adriatiska hafvet, så snart tunneln genom Apenninerna blir färdig. Ärbetena i Mont-Cenis-tunneln skrida raskt framåt. Den 31 Juli voro 7,236 meter genomsprängda, och i Augusti tillkommo 132. Det återstår nu 4,828 meter. Om hela arbetet är fullbordadt till 1870, är en premie för entreprenörerna bestämd. Den lycka man haft med jernvägen öfver Mont-Cenis har redan framkallat nya jernvägsplaner. Så är en väg föreslagen från Nizza till Piemont, en öfver Col di Tenda och en öfver Apenninerna. TURKIET. Den europeiska civilisationens inflytande på tillståndet i Konstantinopel skildras i en korrespondens på följande sätt: ,.Pera och Galata med sina europeiska elementer, ambassader, kyrkliga och civilisatoriska institutioner, med sina palatser och praktbyggnader och allt sitt mångsidiga, rörliga lif framstå som en infattad juvel, hvilkens innersta utgör Konstantinopels lefvande själ; kärnan af det hela kan anses vara dessa tvenne till en sammansmälta stad. Ur dem framgår en ny, en lefvande anda, och med den ett omgestaltande af det gamla Byzantium. Denna anda har framkallat sultanens föpalatser och de stolta mausolgerna, den höga Portens palatser och ministerhotellen, de talrika kolossala kasernerna, öfverhufvudtaget allt som ger prägel åt det moderna Turkiet. Derifrån utgick den storartade, hela stadens organisation omfattande plan, som efter hvarje eldsvåda rycker allt närmare sitt förverkligande. Turkiska regeringen fullföljer denna plan med sådan ifver, att folket påstår, det de så ofta förekommande eldsvådorna ro anlagda för påskyndande af planens utförande, Men icke blott stadens yttre skick, utan äfven dess inre väsende är redan helt annorlunda. Europåer få nu fritt inträda i moskåerna, och det är långtifrån sällan, som turkar bevista de kristnas gudstjenster. Turkiska fruntimmer, fordom så sorgfälligt undandragna verldens blickar, förekomma ofta på gatorna i skap med europeiska damer, men desto värre ännu alltid i sina gemena drägter. Den orientaliska qvinnan höljer — om en blott med en genomskinlig gas — ännu: tändigt sitt ansigte ända till ögonen och betäcter mestadels sin dyrbara curopeiska drägt och sina juveler med en ful kappa af enfärgadt siden utan någon tillskäring. Så utstyrda får man ofta 4 damerna promenera. Det är liksom blygdes den turkiska qvinnan för att hos henne saknas den anborna idealitet, som kulturlifvet gifvit de europeiska fruntimren. Turkinnornas med briljanter, rubiner och smaragder öfversådda gördlar uppväga icke de gördlar af behag, som pryda de europeiska damerna. Detta erkännes äfven, och de turkiska fruntimren känna sig oemotståndligt dragna till de europeiska. Jag har vid den stora Beiramsfesten, denna statsaffär, som förnäma turkinnor bevista i vagn, sett huru de inbjuda europeiska damer till sig, öfverhopa dem med artighetsbetygelser, erbjuda dem platser i sina vagnar och på det enträgnaste bjuda dem till sina hem. Den europeiska qvinnan är för turkinnorna ett högre väsende, allt hos henne är för dem nytt, väcker deras intresse och beundran. De turkiska storheternas döttrar uppfostras alltid antingen i hemmen af kristna lärare och lärarinnor, eller i privata uppfostringsanstalter, ja, till och med i kloster. Om äfven Konstantinopel hvimlar af olika folk och de mångfaldigaste drägter, så är likväl den europeiska drägten i allmänhet den förherrskande, specielt i de högre klasserna. De kristna — inberäknadt greker och armenier — utgöra nära hälften af stadens befolkning; antalet greker uppgår ensamt till 250,000. Af de öfriga äro tyskar, fransmän, engelsmän och italienare de talrikaste. Dessa europter röra sig här i den fullkomligaste frihet, och konflikter mellan dem och muhamedanerna förekomma nära nog aldrig; icke ens i de religiösa bruken göres det ringaste intrång. Grekerna och de i hela Levanten illa kände malteserna ställde Konstantinopel i misskredit. Lättheten att köpa en ,bravo för ett guldmynt frigjorde alla passioner och upphäfde all personlig säkerhet. Det hände då ofta, att personer midt på ljusa dagen på lifligt trafikerade gator dödades af pistolskott eller dolkstygn. Denna osäkerhet till person har nu helt och hållet försvunnit. Den förre polisministern, en ansedd samiot, har befriat hufvudstaden från allt detta onda. För närvarande förekomma i Konstantinopel ett mindre antal brott, än i de flesta andra europeiska hufvudstäder, och man kan tryggt passera de mest aflägsna gatorna hvilken timma på natten som helst. En annan svår plåga — hundarne — som höll på att fördrifva menniskorna härifrån, är lyckligtvis äfven försvunnen, och den orenlighet på gatorna, som en gång var ett ordspråk, finnes numera icke till.