Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1867, sida 1

Fm 4vi1NL1II. ITITU SIYUIIC 10I OIIIGU Dnul!i rv komma till Paris för att taga reda på I förhållandet. Men hur stor var icke Cal ots förvåning, då några dagar derestei han erhöll en ny skrifvelse från den hei lige fadren, i hvilken han berömdes för Ilsin anspråkslöshet och hans afskedsansö, kan med största beredvillighet beviljades Den designerade biskopen reste då till Paris, der förfalskningen naturligtvis lätt upptäcktes. Paroche telegraferade om förhållandet till hom, och den 22 dennes insvisdes han i Lyon till biskopsvärdigheten. Pet säges, att denna sak skall komma på tal i senatens nästa session. ENGLAND. Det i Manchester giina exemplet af tumult har äfven verkat på Irland. De till Kellys ära tända glädjeeldarne och de slarmande upptågen i grefskapet Cork äro endast en mild form, i hvilken den feniska sjukdomen ånyo uppträder på den gröna ön; en värre gestalt har den tagit si Limerick, der det kommit till gatustrisder och blod flutit. En pöbelhop, som sannolikt genomtågade staden till firande jaf tilldragelserna i Manchester, misshandlade härunder några soldater, hvilket tvingade till användande af den beväpnade styrkan, hvarvid en strid uppstod, der många sårades och en dödades. Striden förnyades två gånger, tills omsider äfven cavalleri måste användas. På ömse sidor råder stor förbittring, och en undersökning öfver förloppet är redan inledd. ITALIEN. Resultatet af Garihallis sisia företag var i Paris väckt lika stor öiverraskaing som tillfredsställelse. Telegrafen hade just meddelat att Garibaldi inkommit på det päsliga området, och det uppstod häröfver — som man kan se af pressens yttranden — stora bekymmer; men då spänningen var som högst, inträffade underrättelsen att Garibaldi blifvit arresterad och förd till Alessandria. Det faller af sig sjelft, att alla sansade franska tidningar i de starkaste uttryck uttala sig mot on ny ock pation af Rom; men — oaktadt hvad härom yttrats — härpå har det väl knappt varit tänkt, undantagande i det högst osannolika fall, att ita nska regeringen blifvit störtad af en revolution. De franska tidningarne påstå — oaktadt telegrammerna synas moisäga detta — att den fullständigaste enighet i denna fråga unnits mellan de italienska och franska regeringarne. I Italien har man icke intagit den preussiska ståndpunkten, utan erkänner, att internationella förpligtelser äro ett och inre angelägenheter ett annat, samt att det är en hederssak att uppfylla sitt ord. —.,Constitutionnel yttrar i fran ska regeringens namn: Den itali regeringen har fritt och af egen drift uppträdt säsom den gjort och har lhärigene icke endast lemnat ett bevis på sin loyantå, utan tillika på sin styrka. Den har vist sig icke dela do revolutionära passion och icke heller frukta dem, utan förmår att hålla dem i tygel. Itt sådant uppträdande måste glädja alla ordningens och civilisationens vänner. Den officiella tidningen i Florens skrifver: Regeringen ade endast valet mellan att tillåta det traktaterna brötos mot tro och lofven; att lagens anseende och nationens intresson kränktes, eller att hålla sitt ord och till l;arje pris tillförsäkra lagen om aktning. Ratazzi har gjort sin pligt. De frivilliga, som voro på marsch till romerska gräånsen eller redan uppnått densamma, fingo illsägelse att vända om. Garibaldi blef i Asinalunga uppmanad i lagens namn att gå tillbaka, och då han afslog detta, fördes han till Alessandria. Ministören nar uppfyllt en sorglig pligt, men i fall man längre sett igenom fingrarne med rörelsen, kunde man med säkerhet förutse de allrasorgligaste följder. Ministören stödjer sig på, att man snart skall se de sista på örsvinna af en agitation, mot hvilren den samvetsgrannt uppfyller sin skyldighet för att hålla Italiens ord i ära och ill lycka för nationen. Som kändt är, va oroligheter förekommit på åtskilliga len, men de synas hafva varit utan särdeles betydelse. Italien synes hafva genomgått en ny kris och ytterligare befästat alliansen med Frankrike. Från Wien telegraferades den 26 dennes: I Udine hafva skaror af beväpnade samlat sig, som höja revolutionära rop. hmevånare i Udine flykta öfver på österrikisk grund. Bland kolerans många offer i Rom är äfven en gresve Dandin, generalass i polisen under åren 1850—1865. Liberala och patrioter hyste till honom ett dödligt hat, ty ännu har v Car äl aldrig någon polisman framgått med så obeveklig stränghet som han. Till slutet ansåg aan sig likväl vara honom tack skyldig, ty ingen har mera än Dandini bidragit till att göra den pålliga regeringen förhatlig. Hvar han uppehöll sig, brukade en hop sbirrer om