Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1867, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. (Från Carlsborg.) Bland brott, som ofta begås inom Carlsborgs ästning, och hvaraf knappast något kommer till mmännare kännedom, har, åtminstone på sedvare tider, intet i djerfhet öfverträffat det, som lisdagen den 17:de dennes hegicks af tvenne rvarande kronoarbetskarlar, Lindholm och Wiltans. — (Det torde erinras, att för fästningsarbetena äro här förlagda tre kompanier kronoarsetskarlar, inalles omkring 500 man.) Sedan Fisdagsmorgonen kl. 6 paraden — så kallas lenna stora flock af lagbrytare, som dagligen narscherar ut till arbete — blifvit på vanligt ställe indelad i sina arbetslag, begåfvo ofvansämnde Lindholm och Wilkens sig, obemärkta äf befälet, direkte upp till herr Hennings hanlelsbod, som är belägen en trappa upp uti det . k. ,Slutvärnet, hvars alla lögemenier i den lel deraf, hvarest denna handelsbod är belägen, tro tätt bebodda. Inrusande i boden, der endast biträdet, en yngling Carlsson, var tillstädes, säger Lindholm: ,,nu får du se huru det går dig, Carlsson I hvarpå bofvarne hoppa öfver disken och Wilkens fattar Carlsson om strupen, qväfvande honom så hårdt, att bloden tränger ut genom mun och näsa, hvarvid den anfallne efter ett fruktlöst försvar kastas på golfvet och förlorar allt medvetande; derefter tilldelas honom några slag i hufvudet, som efterlemnat ej lifsfarliga blodviten. Under tiden har den andre plundrat bodkassan, och efter sålunda förrättadt ärende försvinna båda, lika obemärkta som de kommit. Det dröjde ej länge förrän Carlsson kom till någon sans, då han svag, vacklande och förvirrad tillkännagaf hvad som skett, men han kunde dock dervid endast säga: ,,bokbindaren och med tecken på sin egen hand ,,handen!4 I följd häraf blef Lindholm, som är känd under benämningen bokbindaren, genast arresterad, men nekade naturligtvis och hade inga pengar vid visitationen. Sedan Carlsson kommit till full sans, utredde hån närmare hvad han menat med , handen, nämligen att han vid första anfallet, för att värja sig från den som sökte strypa honom, rifvit denne med naglarne, hvaraf blodvite bordt följa. Vid anställd undersökning befanns Wilkens rifven på antydt sätt, hvarföre han blef arresterad, men nekade och innehade inga pengar, förstås. IIade än allt hvad som befanns i boden blifvit stulet, och tjufvarne blott fått några minuter på sig, kan med temlig säkerhet antagas, att intet, nej, icke det aldraminsta skulle återfunnits; till en ) Hvad säger man derom, att i de missnöjdas leder syntes på sista mötet i Bloms sal flera personer, som icke erlägga någon kommunalskatt?