Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1867, sida 2

— — — ——— —— slumrande barn, ligger icke den stora verlden der, och likväl, hur många sorger sofva ej dernere i de tysta hemmen! — Låt oss nu ej tänka på denna verlds sorger, inföll Reinhold kärleksfullt; vi sjelfva vilja en gång betrakta den; fullkomligt sorglöst. — ÄÅck ja, det gör jag gerna; jag skulle atmmstone vija det, isynnerhet som det händer så sällan. — Ja, ni har rätt, det händer sällan, men emellanåd händer det dock, till exempel i dag. Jag är i detta ögonhlick så oändligt lätt om hjertat, och dervid är detta hjerta så fullt af kärlek och längtan till och efter allt, som jag ser, att jag ville rycka hela verlden till mitt bröst och omsluta den i en innerlig omfamning. Jane åhörde dessa ord med klappande hjerta och vågade en skygg blick på sin väns ansigte, hvars miner, så vidt hon ännu kunde skönja dem verkligen uttalude den känsla, somhan försökte skildra. Men hon svarade ej ett ord derpå. — Det blir kyligt, fortfor Reinhold efter några ögonblicks paus; låt oss heldre gå in. Jag har stoppat hos mig nyckeln — ser ni, här är den. Jane nickade samtyckande. Reinhold öppnade dörren på vid gafvel. — Stig in, sade han; ni ser, att vi äro alldeles ostörda här. Jane stod redan på tröskeln, men då tvekade hon ett ögonblick. Derinne var det mycket mörkare än ute, och man kunde knappt igenkäma något enda af de många föremålen, som funnos der, — Det är nästan för mörkt här, sade hon lärigsamt — skola vi ej heldre stanna ute? — Änmej, svarade han, stig ni lugnt in. För behöflig upplysning är tillräckligt sörjdt: Med dessa ord förde han Jane vid handen till midten af det temligen rymliga rummet och stängde genast dörren efter hönne. Härefter upptog han ur fickan ett elddon, tände en sticka och straxt derpå brunno klart och vänligt tre stora vax-jlus, hvilka spredo ett trefligt sken öfver hela det inre af pavihjongen. — 56 er nu omkring här, fortfor Reinhold uppmuntrande, medan jag fäller ned jalousierna. Seså! Två minuter sednare voro alla fem jalousierna nedfällda,