Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1867, sida 2

JUDINNAN?). Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Plulipsson.) — Jag ser det — kom, sätt er. Men enligt hvad det synes mig, fortfor hon, sedan han tagit plats på soffan, medan hon fortfarande stod framför honom, är ni ej upprörd på något obehagligt sätt; icke sannt? — Nej, visst icke, ehuru det, som sysselsätter mig, visserligen är allvarligt. — Äfven det ser jag. Altså: hvad har händt — får jag — får er väninna ej veta det? — Jo visst, dyra Jane, ni får och skall veta det, men ni behöfver ej oroa er, det rör icke vidare er och mig. Med ett ord: familjen Schilling har fått ett vigtigt besök. Den gamle herrn har medfört en vän och hemtat sin son till staden. Det är sannolikt fråga om en betydlig affär. Äfven flickorna skola följa med dem, och alla återkomma först om två timmar, för att då spisa tillsammans. Nu står huset deruppe alldeles tomt. — Men, min Gud, hvad föregår då? utropade Jane beklämd. Det är således verkligen intet farligt? Reinhold smålog på ett mycket naturligt sätt, och detta lugnade Jane mera än alla hans ord. — Visst icke, sade han i den vänligaste ton, och att sluta efter herrarnes miner, är det tillochmed något glädjande. De ha helt säkert gjort en god affär. Plötsligt reste Reinhold sig från soffan: han måste tänka på den konom förestående förberedelsen. Han framträdde till Jane och i det han fattade hennes hand, sade han med hjertlig ton: Ä — Jag har en bön, goda Jane. Jag hyser den brinnande önskan att med er tillbringa en riktigt förtrolig och njutningsrik stund, och tillfället är gynnsamt dertill. Vi ha ju alltid en ) Se II-T. n:o 221.