mAUUALTIHZAT GCILAgå. en Första dagens arbete utgjordes hufvudid sakligen af val till ledamöter i de utskott, till hvilka de flesta frågorna skulle för uteI redning hänskjutas. De frågor, som föreas slågo tinget, voro väl ej många, men gana ska vigtiga, nemligen de alltid återkomil. mande angående folkundervisningen, fatd, stigvården, skogsplanteringen, vägförbättrinm gar, lasarettsväsendet m. m. va Uti skolutskottet, som hade att uppsätta n-törslag till infordradt und. yttrande angåe-sende ordnandet af folkskoleinspektionen i 0-länet samt de åtgärder, landstinget ville för inspektionens förbättrande vidtaga, invaldes i ordning efter röstetalen prosten n. L. O. Stendahl, bokhandl. J. A. Zachrisson, rytmästaren P. v. Möller, fabrikör S. I Wallberg och kapten F. Brummer. Uti detta utskotts utlåtande androgs och et j utvecklades hufvudsakligen följande: att endast en inspektör borde finnas inom samma område, hvadan ock Hallands landsting icke varit bland dem, som antagit inspektör att funtt I gera i jemnbredd med statens; . att derigenom, att inspektörerna hittills alltid 5 tagits ur tjenstemannaklassen (antingen varit läpore vid elementarläroverken eller prester), den olägenhet uppstått, att antingen den antagnes ori dinarie tjenst eller solkskole-inspektionen blifvit slidande, äfyensom att en sådan inspektör icke kunI nat egna sitt uteslutande intresse åt folkskolaneller med erforderlig uppmärksamhet följa pedagogiens utveckling. i hvad som specielt rörer folkskolan; , att inspektionen öfver folkskolorna i länet skulle lämpligast och ändamålsenligast utöfvas, om en instruktör tillsattes för hela länet, hvilken, utan satt vara bunden af annan tjenstebefattning, uteSutande kunde egna sig åt sitt kall; erinrande I derjemte utskottet, att det skulle vara lättare att : i härför finna en fullt qvalificerad person, än ett I flertal, som man nu behöfver, då länet är deladt suti tre inspektionsdistrikter; att denne tjensteman borde ätnjuta en befattningen motsvarande lön, hvilken, oberäknadt resesersättning och dagtraktamente, skulle utgöra minst 2,000 rdrärmt årligen; att, enär det anslag, som af staten för närvai rande utgår för solkskoleinspektionen i länet, icke! utgör mera än 800 rdr, landstinget borde för en tid af fem år anslå 1,200 rdr årligen, att utgå, j sedan en inspektör för hela länet blifvit vederbörligen tillsatt, och skulle denne inspektör icke fåf! innehafva annan tjenstebefattning; samt 5 att landstinget nu icke vilkorar, men uttrycker i såsom en önskan, att inspektören må af landstinlqet antagas och tillsättas. Inspektören skulle i hvarje fall till landstinget årligen afgifva embetsberättelser. När detta utlåtande i landstinget föreshoss, fruktade man att få höra skarp ; opposition mot den föreslagna utgisten. Den af utskottet uttryckta önskan att landstinget sjelft skulle tillsätta inspektören hade inom utskottet mött allvarsamt motstånd, och fruktade man alltså att äfven detta förslag skulle i landstinget finna samma vedersakare. Man blef alltså angenämt öfverraskad, då ingen annan anmärkning i tinget yttrades mot utskottets förslag, än den, att utskettet icke gått långt nog. Man ville att utskottet skulle särskildt påpekat, att folkskolan helt och hållet borde vara en kommunalangelägenhet; att man hade stora skäl till klander öfver det sätt, hvarpå inspektörer hittills blifvit tillsatte, så att t. ex. till inspektör för Göteborg och dess omnejd nu för andra gången tagits en i Halmstad bosatt tjensteman, hvadan man icke, såsom herr Lyttkens uttryckte sig, hade någon säkerhet för, att ju en i Haparanda bosatt collega schole kunde nämnas till inspektör i Halland; att en af de största olägenheter, hvarmed folkskolan på mångfaldiga ställen hade att kämpa, var prestens sjelsskrisna ordförandeskap i skolrådet, och att detta borde ju förr dess heldre upphöra, så att skolråden må öfverallt kunna fritt tillgodogöra sig de bästa krafter, som stå tillbuds vare sig hos prest eller lekman. Sedan hr landshöfdingen, baron Alströmer, som deltog i diskussionen, i anledning af dessa yrkanden formulerat och inget godkänt ett förslag till tillägg i utskottets motiver, gående derpå ut, att andstinget ansåg, att det sjelfskrifna ordörandeskapet i sholråden verkade i hög rad hämmande på folkskolans utveckling, och att landstinget derför önskade denna Jelsskrifvenhet så snart som möjligt uppnäfd, så antogs enhälligt utskottets förslag såsom landstingets beslut; en utgång, om särdeles hedrar Hallands landsting, cke allenast för uppoffringen af penninsar, utan äfven för de kraftiga meningsttlingar i sframåtskridandets intresse, om detta beslut innefattar. Vi återkomma till en kortfattad redosörelse för landstingets behandling af de friga frågorna. — Helsingborg. Jernrägskassan. Öresundsosten för i Lördags berättar: ,,Då revisorerna ör Helsingborg—Landskrona— Eslöfs jernväg sistl. årdag infunno sig för att inventera kassan ÅIelingborgs jernvägsstation, inträffade, att stationsnspektoren Anrep aflägsnade sig ett ögonblick, ten snart återkom, åtföljd af trafikchefen Sturegk, som förklarade, att han ansåg revisorerna berättigade att inventera kassan, alldenstund de edan afgifvit revisionsberättelsen och derföre ej ingre kunde anses som revisorer. På tillfrågan ån revisorernas sida förklarade hr Anrep, att an i detta fall rättade sig efter trafikchefen. Reisorerna anmälde genast förhållandet, för de geensamma bolagens och Helsingborgsbolagets ordkande, förste hofstallmästare Tornårbjelm. Vi torde böra upplysa, att revisionsberättelsen ör 1866 blifvit för några dagar sedan afgifven, sen att ingen kassainventering af revisorerna förut öretagits. IIrr Sturnegks och Anreps vägran att ita revisorerna räkna kassan skall derföre helt isst väcka mycket uppseende bland bolagsmännen ch allmänheten. Tidningen tillägger i sitt poskriptum samma ag: Vid ett i går hållet förberedande möte af elegerade för Helsingborgsjernvägsbolag meddelade evisorerna hvad som förefallit vid den, på ett anATCA2 3— PE —