JUDINNAN). Berättelse af Philipp Galen. — ? (Öfversättning af J. Philipsson.) — Nej, sade han derefter med fast beslutsamhet, det går ej så fort. Jag har under er frånvaro och medan den arma flickans hjerta blödde under er förbannelse, vårdat hennes själ och hennes kropp; jag kan och vill således nu ej tillåta, att genom förskräckelse skada tillfogas henne. Hon vet ej, att ni är här; hon har icke ens den svagaste aning derom. Jag måste altså först förbereda henne. Men det går icke så hastigt. Lemna mig två timmars tid dertill. — Två timmar? Det är en lång tid för mig! — Om den är för lång för er, så är ni sjelf skuld dertill. Ni har med afsigt hållit Jane ännu längre aflägsnad från er — hvarför har ni gjort det? Simon Marcus, djupt skakad af denna förtjenta förebråelse, rådslog tyst med sig sjelf. — Ni har rätt, sade han slutligen — altså två timmar behöfver ni till dennn förberedelse? — Ja, aldraminst. — Godt! Hvar skall jag återse mitt barn? Här? — Nej! svarade Reinhold. Er dotter går ej gerna, aldraheldst i ögonblick sådana som det henne nu förestående, till ställen, der hon finner eller tror sig skola finna menniskor; hon har genom sin olycka blifvit skygg som en dufva och fruktar att utsätta sig tör opåkallades blickar. Derför söker hon gerna ensamheten, och hon har också redan länge lefvat deri. Men se ut genom detta fönster. Ser ni det der hvälfda taket på paviljongen i min värds trädgård — der borta vid bergssluttningen? Nåväl! Dit vill jag föra er dotter, och der skall jag förbereda henne på er härvaro. Kom dit om två timmar, ) Se H.-T. n:o 219.