flyttats å Stadsfullmäktige, blivit 1 iCke obetydlig mån förenklad, funnit ifrågavarande embetsman, hvars aflöning är lika hög, som Justitieborgmästarens, eller tiotusen Riksdaler årligen, kunna, i öfverensstämmelse med förhållandet i Stockholm, tillförbindas att äfven göra tjenst såsom ledamot af Rådhusrätten. Under förutsättning af denna anordnings godkännande, hafva Stadsfullmäktige vidare). bestämt, att nu varande antalet af justitierådmän skall ökas endast till sju; hvaremot Stadsfullmäktige ansett antalet af rådmän, tillhörande den s. k. borgerskapets klass, böra, i mån af nu varande innehafvares afgång, inskränkas från fem till tre. Med anledning af den betydliga tillväxt i utgifter för kommunens behof, som under sednare åren visat sig, hafva Stadsfullmäktige tillsett, om icke nedsättning il den årliga aflöning, son för närvarande till justitierådman utgår, med sju tusen riksdaler, skäligen må, åtminstone för den första tjenstetiden, ske; och hafval härvid Stadsfullmäktige stannat i det beslut, att år..ga aflöningen till justitierådman, som hädanefter tillsättes, skall utgål med sextusen riksdaler, under de första fem tjensteåren; derefter ökas till sextusen femhundra rdr; och efter ytterligare Fsem års tjenstgöring, höjas till sjutusen riksdaler, allt riksmynt, hälften såsom lön och hälften såsom tjenstgöringspenningar. At blifvande ordföranden å rådhusrättens tredje afdelning hafva Stadsfullmäktige anslagit serskilda tjenstgöringspenningar, till enahanda belopp, som det, hvilket nu utgår till ordföranden å andra afdelningen, eller niohundra riksdaler riksmynt årligen. Beträffande fördelningen af göromålen inom rådhusrätten och magistraten, har magistraten uppgjort förslag, som, infördt i bifogade utdrag af magistratens protokoll för den 25 sistlidne Juli, blifvit, för yttrande, öfverlemnadt till Stadsfollmäktige. Vid den öfverläggning, som härom hos Stadsfullmäktige egt rum, hafva Stadsfullmäktige förenat sig om bilagda förslag till stadga för rådhusrätten och magistraten, och enär detta förslag i väsentliga delar skiljer sig från Magistratens förslag, anse Stadsfullmäktige sig böra närmare utveckla sina åsigter i ämnet. I öfverensstämmelse med Stadsfullmäktiges ofvan omförmälda åsigt, att handelsoch politieborgmästarens embetsåligganden må kunna utsträckas utöfver hans befattning med stadens hos magistraten förekommande hushållsoch ordningsangelägenheter,3 för hvilken åsigt Stadsfullmäktige hemtat piterligare stöd af den omständigheten, att numera gällande föreskrifter om handel och näringar förenklat och underlättat magistratens behandling af dermed sammanhångande ärenden, hafva Stadsfullmäktige funnit lämpligt, att nämnde embetsman äfven gör tjenst såsom ledamot och vice ordförande å rådhusrättens första afdelning; helst de mål och ärenden, som å ifrågavarande afdelning böra förekomma, då afdelningen befrias från behandling af sjörättsmål, samt domstolens handläggning af konkursmål numera är betydligt mindre vidlyftig än förr, torde i vida ringare grad upptaga handelsoch politieborgmästarens tid mellan sessionerna, än förhållandet blefve, om ordinarie ordförande-befattning å någon af rådhusrättens öfriga två afdelningar åt honom uppdroges. I afseende på fördelningen af göromålen mellan rådhusrättens andra och tredje afdelningar, hafva Stadsfullmäktige enhälligt biträdt rådmannen Dickmans till magistratens protokoll antecknade serskilda mening, att brottmålslagskipningen bör tillhöra den ena af dessa afdelningar, och handläggningen af alla sådana tvistemål, som icke skola behand!as å första afdelningen, uppdragas åt den andra. Det skäl, rådmannen Dickman för denna åsigt anfört, att, genom en sådan anordning, enhet i lagskipningen i hög grad befordras, eger, enligt Stadstullmäktiges förmenande, tillämpning icke allena i fråga om behandling af brottmål, utan äfven i afseende å tvistemål. Uti en stad med Göteborgs lifliga affärsrörelse är det af stor vigt, att såväl sjörättsmål som ock handelstvister bedömas efter enahanda grunder, hvilket lättare kan ske, om dylika mål ständigt handläggas vid en och samma domstolsafdelning, än om de pröfvas af särskilda afdelningar; dervid det lätt kan inträffa, att olika åsigter i alldeles likartade mål göra sig gällande. Härtill kommer: dels att mål, som med hvarandra ega nära gemenskap, det oaktadt, efter Magistratens förslag derom, att hvartannat mål borde tilldelas hvardera afdelningen, icke skulle blifva handlagda i ett sammanhang; dels att de nu med skäl öfverklagade olägenheterna för rättsökande deraf, att brottmål, som icke angå häktade personer, och civila mål på samma rättegångsdagar handläggas å samma afdelning, icke, enligt Magistratens förslag, skulle undanrödjas, helst nämnda förslag ej innefattar föreskrift derom, att ifrågavarande olika slag af mål skola å särskilda dagar handläggas; och dels att, genom målens tördelning mellan afdelningarna, efter beskaffenheten,