Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1867, sida 3

blandade ämnen. Berezowski, hvilken, som bekant, för mordattentatet mot kejsaren af Ryssland blifvit dömd till galärstraff för lifstiden, ankom den 11 dennes till Toulon. Han tillryggalade vägen tillsammans med ett antal andra galörstrassångar. Knappt anländ till Toulon, fördes han till påklädningsrummet, för att iklädas den röda jackan och den gröna mössan, som de till lifstids tvångsarbete dömde bära. Klockan 12 fördes Berezowski och hans kamrater till Bagnons smedja, för att låta påsmida sig kedjan. Berezowskis fötter voro röda och svullna och tycktes förorsaka honom svår smärta. Operationen företogs först på honom. Han framträdde lugn och kall samt utan att förändra en min. En af smedgesällerna lade kring hans venstra fot en stor jernring, vid hvilken kedjan fastsmeds. Berezowski lade sig på magen och upplyfte venstra foten, för att lägga den på städet. Några hammarslag hördes, och kedjan var fastsmidd för lifstiden. Den nye galtrfången reste sig derefter, och en af bevakningen befallde honom att vänta i en vrå tilldess hans kamrater fått sina kedjor fastsmidda. Berezowski begaf sig till den anvisade platsen, bärande sin kedja med venstra handen. Hans intelligenta ansigte var blekt; under den gröna mössan kunde man se hans kortklippta hår. Oaktadt kostymen, hade Berezowski ej det djuriska utseende, som sångarne eljest erhålla så snart de blifvit beklädda dermed. De blickar, hvilka han emellanåt kastade på de närvarande, voro melankoliska, men mycket milda. Hans sår å handen är fullständigt läkt; endast på tummen och pekfingret finnas djupa ärr. En person, för hvilken detaljerna vid attentatet voro obekanta och som frågade honom, om han hade en bulnad på fingret, erhöll till svar: ,Det är af pistolen .... Man har behandlat mig med kallt vatten, och på tre veckor var jag botad. Under det de öfriga fångarnes kedjor sastsmiddes förblef Berezovski fullkomligt kall och likgiltig. Han talade ej med någon af dem, medan dessa gjorde osmakliga dvickheter öfver hvar och en, som fördes till städet. Fast och oböjlig energi står utpräglad på den nye galtrfångens ansigte. Den beväpnade freden. De oerhörda offer, hvilka Europas ,civiliserade nationer bringa åt maktlystnaden och andra passioner, framgå af följande uppgifter i ,,Economist: . I midten af nittonde århundradet, vid denna höjd af modern civilisation, utgöres militärfredsinrättningen af 2,800,000 man, under det krigsanordningarne uppnå den förfärliga totalsumman af 5,000,000. Europeiska staters fredsfot kostar årligen nästan Å 80,000,000 — åtta hundra millioner (lika med hela engelska statsskulden) hvart tionde år. Österrike underhåller beständigt 278,137 man med en kostnad af ss 8,876,300, Spanien ger ut 4,200,000 på 234,426 man, Frankrike håller 404,000 beväpnade, betalar 14,000,000 för detta öfverflöd; Italien från sin rensopade skattkammare använder Z 6,603,444 till en arm(, 222,321 man stark; Rordtysklands fredsinrättning kan icke vara mycket mindre än 300,000 man eller utgifterna vara lägre än 8 8,000,000. Den stora ryska utskrifningen af 800,000 man tager ifrån statskassan Å 15,250, 000; våra egna stamtrupper, milis och skarpskyttarne, upprätthålles för den obetydliga summan af 8 14,569,279. — Dessa äro de betydligaste utgiftsposter i den fruktansvärda räkningen; de mindre staterna fullborda berättelsen. Åtta folk gifva ut för sina soldater och krigsanordningar Å 72,000,000. Dessa summor i gross och i detalj föreställa den årliga assuranspremie, med hvilken vi assurera en osäker fred — en fred, afbruten med tre stora krig på femton år — och nu i stor fara att bli förvandlad till en allmän omstörtning. Det är ett herrligt monument af mensklig vishet, ett värdigt bevis på nationernas goda förvaltning, denna utgift på gagnlöst arbete. Men detta utgör icke totaluppgifterna af stridsmaskineriet. Fem stater — Österrike, Spanien, Frankrike, England och Italien — använda 213,887 man för sjötjenst och utgifva årligen mer än Å 17,000,000 på sina mariner. Inbegripande Ryssland och de mindre staterna äro totalutgifterna i Europa för krigstjenst till lands och sjös ej mindre än å 100,000,000 om året. Det värsta är, att oaktadt denna oerhörda utgift Europa ej är det minsta mera säkert på fred, ej heller är någon af de särskilta staterna förvissad om att den ej en vacker dag på lif och död måste strida för sin tillvaro. Häruti ligger det bittra skämtet af den närvarande ställningen. Utom dessa direkta utgifter visar Economist att efter en måttlig beräkning skulle de krafter, som nu användas för militära ändamål, kunna åstadkomma minst tvåhundra millioner pund sterling årligen. Den direkta och indirekta förlusten uppgår till nära en million pund sterling eller aderton millioner rdr för hvarje arbetsdag at året. Också en veteran. TI Lille afled nyligen en i sitt slag märkvärdig person, nemligen veteranen i fängelset derstädes, uti en ålder af 92 år, utaf hvilka han tillbragt 45 år inom fängelsemurarne. År 1815 stal han från marskalk Brune, hvars betjent han då var, hans hederstecken, reste till Valenciennes och lät der trupperna passera revy för sig. Strafflagen känner knappt något brott, till hvilket han ej sedandess gjort sig skyldig. Sin sista dom erhöll han för 6 år sedan, Jå han, oaktadt sin framskridna ålder, ännu gjort en mästerkupp. Sedan han lurat sig till en betydlig penningsumma, stal han från en resande hans häst och kabriolett samt fortsatte dennes resa, men blef snart åter gripen. Under sitt långa vistande i fängelserna hade han aldrig gjort sig skyldig till något disciplinärbrott; i detta afseende iakttog han den strängaste ordning. En furste aktör. Fursten Paul af Thurn och Taxis har, enligt ,, Wiener Presse, nu alldeles inträdt i Thalias tjenst, i det han tagit engagement vid teatern i Köln, hvarest man med spänd väntan emotser hans uppträdande. Direktören förmenar, att han med detta lejon skall kunna göra lika goda affärer som med ett verkligt fyrbent dito. Folkvett. Den aflidne professor Wurm i — i Tyskland var en i flera afseenden högst originell person. En gång samtalade han med en tysk furste i vetenskapliga ämnen, hvarvid fursten fick hålla till godo med rätt bitande anmärkningar. På tal om verldsomseglaren Cook afbröt honom fursten och frågade: ,, Cook? — Förlorade han inte lifvet vid sin första resa omkring jorden? — ,,Mycket riktigt, ers höghet! — men det brydde han sig inte alls om, utan han anträdde straxt derpå sin andra! — Vid ett annat tillfälle, hemma hos samme furste, då han samtalade sittande med Wurm, utan att hafva bjudit honom en stol, föll talet på en annan tysk furste. På tillfrågan huru Wurm tyckte om honom, svarade han mycket obesväradt: ,,Åh, han är en sådan der vanlig dussinfurste, men den slyngeln har dock så mycket folkvett, att han bjuder mig en stol när jag talar med honom! Handelsunderrättelser. 2 nact