upptaga handsken. Då och då lovade jag, för att låta dem nalkas. De underhöllo eld från bogkanoner och sökte skjuta bort eller skada våra stänger, men förgäfves. En gång lyckades de råka relingen, och då en mängd träsplintar soro ikring oss, hurrade fienden. Detta skall blifva er sista fröjd, ropade jag och sprang till den långa kanonen; så snart den var laddad, gaf jag tecken åt rorgängaren att lova, och då seglen fyllts, riktade jag kanonen mot båtarne och affyrade ett skott, med den verkan, att två båtar försvunno, och hafvet beströddes med åror och allt möjligt flytbart. Itt gällt skrik tillkännagaf, att många höllo på ätt uppslukas af vågorna. De öfriga båtarne skyndade mot land. 2Se så! för framtiden skola ni väl lemna ,, Ariel i fred, då hon passerar denna väg., sade jag, dkineserna tyckas hafva fått nog nu och skola väl akta sig att så snart störa oss.. Nej, svarade Rolph, ,jag tror det ej, men vore det ej bättre fortsätta resan nu, ty skulle vinden falla, och vi få vindstilla, kunna de möjligen komma igen, ty här kan man aldrig lita på vind. Nägra minuter derefter hade vi lemnat Ladronerna. Däcket spolades, de döda kastades öfverbord. Jag är glad att kunna säga, att ingen bland oss var död, fastän flera voro sårade. on Utan vidare obehag, voro vi snart i Leristinbugten, hvarest vi funno en flotta af opiibåtar, som ständigt ligga der väntande, och inom kort var vår last lyckligen och väl öfverflyttad uti dessa stora holkar. Så snart jag lossat, seglade jag till Shanghae, hvarest jag hörde, att min sammanstötning med kineserna hade gjort stort uppseende bland auktoriteterna; men sådant var allmänt då, och jag var mycket nöjd med mitt första försök att smuggla en last opium.