AuLvAuIIÄUUI, DULMUI I NE 16 2 Juk undersökt kyrkogårdsmuren, der de antr. i några silfverskedar. . . . Till en början kunde hon icke förmås uppgifva huru detta af henne och Friberg tagna silfver användts; men slutligen berättade hon, att Friberg tagit detsamma och sent på Thorsdagsqvällen dermed begifvit sig till sin svåger Wahlberg. Härmed var brottet röjdt. Tiden var långt framskriden på natten; men poliskommissarien Cederborg begaf sig genast, åtföljd af ett par konstaplar af detektiva polisen, till makarne Wahlbergs hem, medan en annan konstapel beordrades att föra Friberg till peliskammaren. Förhör hölls af kommissarien Cederborg med makarne Wahlberg i deras bostad, och dessa vidgingo, att Friberg på Thorsdagsqvällen kommit hem till dem, medförande 3 matskedar af silfver, 6 desertskedar och 4 silfrerskedar samt en silfvergaffel, hvilka saker han uppgaf hustrun ha hittat och sagt sig till en början ämna lysa upp i kyrkan, men derifrån afstätt. Makarne Wahlberg ville till pantsättning ej mottaga effekterna, men på Fribergs begäran fingo de ligga qvar der öfver natten. Åtföljd af makarne Wahlberg återvände poliskommissarien Cederborg härefter till poliskammaren, dit Friberg under tiden blifvit hemtad, och I denne nödgades nu, då han icke längre såg någon möjlighet att förneka sanningen, sedan han blifvit konfronterad med sin svåger och systern, vidgå att han sökt pantsätta silsret hos Wahlberg. Ilan I påstod sig hafva fått detsamma af Margareta Larsson, som sagt att hon hittat det. På Fredagsmorgonen hade Friberg hemtat silfverpjeserna hos Wahlbergs och sedan gräft ned dem på en plats vid landtbruksakademiens experimentalfält. Dit begaf sig härefter, kl. 3 på natten, poliskommissarien Cederborg, åtföljd af Friberg, som nödgaI des anvisa stället. Man gräfde och silfret påträffades ganska riktigt. Det oaktadt nekade Friberg att ha någon kännedom om det begångna mordet, oaktadt det anträffade silfret genast igenkändes hafva tillhört den mördade, Margareta Larsson, som såg den ena upptäckten följa på den andra med en otrolig snabbhet, och nu fann sig till alla delar öfverbevisad, måste för en stund afföras till cellen, der hon neddignade af trötthet och samvetsqval. Hon lemnades för en stund åt sig sjelf. Då polismästaren åter inträdde i cellen, mötte hon honom med framsträckta händer i en djupt uppskakad sinnesförfattning och förklarade, att hon ville erkänna sitt gräsliga brott. IIon infördes i polismästarens enskilda rum, der ingen mer än protokollsföraren till en början befann sig, och här bekände hon under djup rörelse det brott, hvars upprörande detaljer vi nedanför afslöja. Hon uppgaf att mordet blifvit begånget efter samråd med Friberg, som styrkt henne härtill, i den förmodan att Laurell vore rik och att de genom mordet skulle kunna sätta sig i besittning af penningar. Till mordvapen hade Friberg lemnat henne en afbruten, omkring 3 tum lång, trekantig fil, hvarå han slipat en skarp. spets, så att mordvapnet liknade en kort dolk med en träknapp till handtag. På Onsdagen hade Margareta Larsson gått till huset, der Laurell bodde, försedd med detta mordvapen, men hållits tillbaka af samvetsoro, så att hon ej kunnat förmå sig att söka Laurell, för att fullborda dådet. Friberg hade på Onsdagsmorgonen gått till Drottningholm och vistats der hela dagen, för att afleda all misstanke från sig. Styrkt i sina mörka förehafyanden af Friberg hade Margareta Larsson påföljande Thorsdags morgon straxt efter kl. 8 begifvit sig till Laurells bostad och ringt på. Fröken Laurell hade öppnat, och hon och Larsson hade derefter passerat genom rummen, dervid Laurell vänligt samtalat med Larsson samt visat henne sitt linneskåp och silfver. Larsson hade föregifvit, att hon kom för att af Laurell mottaga gamla kläder till försäljning. Utkomna i köket gick Laurell in i den dervarande skrubben, och detta ögonblick begagnade mörderskan för att gifva henne första hugget. Framtagande det dolda mordvapnet, högg hon till Laurell. Enligt den instruktion, Larsson påstod sig på förhand erhållit af Friberg, skulle hon måtta hugget åt tinningen, mellan pannbenet och örat. Hugget förfelades . emellertid: och träftade i stället kindknotan. dkors i Jesu namn! Hvad gör du, qvinnalhade fröken Laurell dervid utropat, och nu hade Larsson med den tillspetsade, trekantiga filen, under ett anfall af tigerlik grymhet, gifvit henne hugg på hugg i ansigtet. Den olyckliga angripna sökte värja sig. Larsson hade tappat mordvapnet på golfvet och derpå tillgripit den knif, som blifvit anträffad i Laurells kläder vid obduktionen. Den olyckliga angripna hade dock så mycken styrka, att hon slet knifven ur mörderskans hand, Detta syntes också på likets sargale händer: För att hindra Laurell att skrika hale furien kört sin hand i hennes mun och slitit ös tungan från roten. Under brottningen och den örtviflade strid, som egde rum i den trånga krubben, hade mörderskan med tummen vidare ttryckt ena ögat på den olyckliga, hvilken slutigen neddignade på golfvet. Mörderskan tillgrap u de i knifladan liggande gafslarne, som ytterlizare användes såsom mordvapen, och då hennes ned dödsqvalen kämpande offer derunder sparkale till henne, hade Farssgn uppdragit kläderna och tillfogat Laurell åtskilliga hugg i magen. Det nörka dådet fullbordades slutligen genom använlande af eldgaffeln, och då det arma, så illa marerade offret ej vidare visade något tecken till lif, tängde mörderskan dörren till skrubben och gick It i köket, der hon tvättade sina bloddränkta händer i dervarande vattenledning och torkade lem på den handduk, hvilken pid mordets uppäckande anträffades hängande öfrer en stolkarm. Sedan mörderskan deretter tillgripit åtskilliga lädespersedlar, den forenämnda kjolen m. m., ilfret, ett mindre guldur, det i hennes byrålåda nträffade brödet, ttet och den butelj, innchällanle saft, hvarmed hon, såsom i föregående referater lifvit omnämndt, trakterat den följeslagare, som won Hade med sig på Thorsdagsaftonen till Laduärdslandets kolerakyrkogård, aflägsnade hon sig rån den hemska skådeplatsen för gin gerning. Vid hemkomsten hade hon, då hon och Friberg lifvit ensamma, berättat allt för honom, som viat sig belåten och kysst henne, under förklaring tt de skulle resa till Amerika, så snart de hunit realisera det stulna. Mörderskan hade uppeållit sig omkring en halftimma i Laurells botad. Det enda, som under Margareta Larssons fänelsetid gjort något intryck på henne, har varit alet om hennes barn, och hon visade, efter det ckännelsen blifvit afgifven, mycken tillfredsstälelse, då hon erhöll det löfte, ati dessa i dag skulle å besöka henne i fångelset. Sedan Friberg, som ortsarande nekat till all delaktighet i mordet, sven blifvit häktad, komma barnen genom polisnästarens föranstaltande att tagas om händer af attigvården. Tillsvidare är sörjdt för att de ej ida någon nöd. . Ransakningen afslutades kl. half 4 i dag på norgonen. 2 — En Opiismugglares historia. (Från Hand-Tidnes Londonerkorresp.) En engelsman vid namn Randolph har nyligen emnat upplysningar om huru det tillgår vid smuggngen af opium i Kina. Kinesen, som ej kan ndvara detta gift, uppoffrar allt, för att få det, amt betalar hvarje pris den företagsamme utländt a Br fö bh mA mn — ——2T— —— — OO —8 — ——— — VB— ——3 — O— J—