häduegängsoch PDolissaker. (Från Stockholm.) I Aftonbladet af sistl. Tisdag läses: Margareta Larssons bekännelse. Det mord, som nyligen föröfvades i hufvudstaden och som uppskakat en hvar, är nu uppdagadt i alla sina fasaväckande detaljer, ty Margarcta Larsson, den för gerningen misstämkta och häktade qvinnan, har i natt bekänt sitt brott. Trots de omständigheter, som förekommit mot henne vid de upprepade. förhör, som med. henne anställts för hvarje gång någon ny upplysning vunnits; trots ensligheten under flere dagar i cellen och vistandet ensam med de mörka bilder, som ständigt dag och natt måste hafva föresväfvat henne, och oaktadt de allvarliga föreställningar som gjorts henne att genom en öppen bekännelse lätta sitt samvete och försona sig med samhället, har hon. hårdnackadt nekat till all delaktighet eller vetskap om mordet, ända tills i natt, då upplysningar vunnos, som slutligen förmådde henne att afgifva en sanningsenlig och fullständig bekännelse. Margareta Larsson; som i 15 år sammanbott med guldsmedsgesällen Friberg och med honom haft 7 barn, af hvilka endast två gossar, den ene 12 samt den andre 6 år, lefva samt vistas hemma hos sina föräldrar, är en medelstor qvinna af temligen stark kroppsbyggnad. Hon har ett aflångt ansigte, något krökt samt spetsig näsa, hopträngd, men ej låg panna, skarpa och lisliga ögon af odeciderad färg, vittnande om slughet och illparighet, samt mer ljust än mörkt hår. I sitt sätt att skicka sig är hon slät och smilande, men bakom detta smil lurar synbarligen en undertryckt häftighet och vildhet, som blott behöfver retas, för att utbryta i all sin våldsamhet. Margareta Larsson är omkring 43 år gammal. Mannen Friberg har det mest obehagliga ansigte man gerna kan se. Det är fullt af breda och djupa ärr; huden gulblek, så att de uppsvällda ådrorna tydligt afteckna sig, hvarigenom hela ansigtet får en bläblek teinte. För öf. rigt äro hans drag intet sägande och föga markerade, Hans uppträdande förråder den råe suparen. Nykter lär han vara en beskedlig karl, men ytterst vildsint och oregerlig, då ruset fått makt med honom. Kl. omkring 5 i går afton började förhöret med Margareta Larsson. Med ledning af de upplysningar, som småningom vunnits vid de träget fortsatta spaningarne och undersökningarne, sökte polismästaren Östlund utleta sanningen af den brottsliga, hvilken ända in i sista stunden nekade och gråtande förklarade, att hon vore oskyldig till mordet. I samma mån, som förhöret med henne tortgick och gaf anledning till personers hörande, blefvo dessa, som på undersökningen voro förberedda, genom tolegrafering till de olika vaktkontoren kallade, så att omkring 11 personer kommo tillstädes och hördes under qvällens och nattens lopp. Margareta Larsson fick under ransakningen ånyo redogöra för den hvita kjortel, det kalsongpar och de näsdukar, som hon efter mordets begående innehaft, hvilka af renhållningshjon anträffades bakom en sopplår, stående på gärden till det hus, i hvilket Margareta Larsson bott, och hvilka igenkänts hafva tillhört den mördade. Om åtkomsten if dessa kläder har hon: förut afgifvit sväfvande uppgifter, och hon upprepade nu till. en början, ut hon på Thorsdagsförmiddagen, då hon etter ett besök hos fröken Laurell på hemvägen klockan 10 : m. passerat Johannis kyrkogård, hittat ett knyte iggande mellan klockstapeln och kyrkogårdsmuen, hvari dessa kläder legat, På kyrkogården och det upphittade knytets närhet hade trenne personer befunnit sig, hvilka sett Larsson upptaga mytet och bära bort det, utan att yttra något. Denna otroliga historia, som hon uppdukade, röjde