rika frukter för landet, om ej det herrskande partiet så ensidigt hängifvit sig åt sin ifver att, snart sagdt, på en gång förvandla Sverge till ett fabriksland, utan gått långsamt och försigtigt till väga likt de äldre mössorna, hvilka, såsom ock förf. antyder, skilde sig från hattarne på det nationalekonomiska och det politiska gebitet icke genom sina önskningars och sträfvandens natur, utan genom den större varsamheten och moderationen i arbetet för de gemensamma syftemålens ernående. Denna ifver vållade de flesta misstag å hattpartiets sida, som framhållas af författaren, och särskilt kom den dem att förbise, det åkerbruket skulle Jida af den I plötsligt omkring sig gripande vurmen för fabriksanläggningar och odling af främmande vexter i landet, så länge befolkningens antal ännu var så ringa, liksom saf det orimliga förbudet af spanmåls-export. Likgiltiga för jordbruket voro hattarne för öfrigt ingalunda, hvad än motständarne påstodo i detta hänseende; de understödde det icke endast genom lån, utan säfven genom författningar om skatteköp. storskiften, hemmansklyfning, ödeshemmans upptagande, odlingar och bosättning på skogsmarker. Så t. ex. JZhade 1764 endast på sex år 20.270 tunnland uppodlats si Vestergötland. När dertill kommer, att bergsbruket befrämjades af regeringen i hög grad efter ett system, som till en del följes ännu, att för skogshandteringen sörjdes, såsom agardh uttrycker sig, ,på det ömmaste — hvilket ock de vidsträckta planteringarne på de fordna flygsandsfälten i Skåne och Halland vittna — tyckes det som om rättvisan kräfde erkännandet, att hattarna i flera hänseenden gjort sig väl förtjenta om fosterlandet. Och säkert hade mycket af hvad de skapat på det industriella området förtjent ett bättre öde och under förändrade förhållanden kunnat mäktigt bidraga till höjandet af nationens välstånd, om de af deras misstag och framför allt af det lika nesliga som kostsamma pommerska krigets utgång till väldet förda mössorna hade inskränkt sig till att på ett lämpligt sätt afhjelpa de öfverklagade missförhållandena och vidtaga erforderliga förändringar i den ekonomiska lagstiftningen, i stället för att låta partisinnet och sina ensidiga och trångbröstade hushållsprinciper förleda sig att utan urskiljning förstöra hvad motståndarnes nit alstrat. Författaren anser att dessa principer voro i allmänhet sunda, men det torde bli svårt nog att; bevisa detta och rättfärdiga den hänsynslösa tillämpningen af strypsystemet, hvilket likt en fruktansvärd sirocco gick härjande fram äfven öfver de hattarnas blomstrande anläggningar, som varit väl värda att bevaras. Uti detta lilla arbetes inledning skil-: dras enväldsperioden och särskildt Carl!! XII:s regering med en förkärlek, som starkt assticker mot den stränghet, hvarmed författaren går till rätta mot det föl; jande tidehvarfvet. Då vår anmälan rei dan erhållit en oförutsedd längd, vilja vil inskränka oss till en enkel protest mot ( I 1 b 1 förf:ns gillande af Carl XII:s riksförderfliga politik, som i vår tanka röjer ett oursäktligt förbiseende af en regents plig-Åi ter. Om Sverge, såsom förf:n antager, ej var starkt nog att försvara sina transbaltiska provinser, huru skulle det då kunnat göra det aflägsna Polen till operationsbasis för striden mot Ryssland genom eröfring eller påtrugande af en annan konung än den, polackarne sjelfva valt? Det är ju klart, att ett sådant kränkande at en stolt och frihetsälskande nations rättigheter skulle förskaffa icke Carl utan d craren en vigtig bundsförvandt. Den ,,be-l: räkningens vishet, hvarom förfan talar, kunna vi derför ej fatta, liksom vi ej hel-u ler kunna inse, huru Carls tåg mot Moskwasmöjligen kunnat lyckas. Huru långt bättre om han i tid drifvit ryssarne ur sina östersjöprovinser och hindrat czar Peter att anlägga Petersburg. Af de anmärkningar, som ofvan blifvit Zjorda, torde läsaren finna, att vi, som med nöje erkänt de törtjenster, hvilka utd märka hr Tengbergs arbete; beklaga, att si let saknar den objektivitet i framstill-I. ningen, som man med rätta kräfver hos! ta en historisk skrift. Det åligger nemligen 4 väfdatecknaren att ej låta politiska pri-h vatåsigter och förutsattade meningar för-ser eda sig till förbiseende af några omstän-de ligheter, som väl skärskådade skulle kunna nodifiera det slutliga bedömandet af in-n livider och förhållanden; Endast genom so tt i hvarje tall iakttaga sådan oväld skall sk an kunna fylla sin svåra uppgift, och let är desto mera maktpåliggande, att yn an ej förgäter sin pligt i detta hänsende, som han i annat fall kan komma m tt väcka eller underhålla falska föreställiingar om vigtiga punkter i vår historia!: os den med källskrifterna obekanta allnänheten. . Emigrationen. Isa Vi skynda att utur Nerikes Allehanda si Ko mn mm 5