I en protektionistisk tidning förckomma följande klassiska utgjutelser: Frihandelns verkningar autaga för hvarje dag allt hemskare gestalter. Jordbrukets betryck, näringarnes aftynande, konkurserna, det tilltagande eländet äro härpå de ojafaktigaste bevis. Och dessa förderfliga töljder af frihandelssystemet hafva blifvit sörutsagda både i tal och skrift af de fosterlandsälskande män, som icke förlorat den lugna besinningen och förmågan af ett sundt och redigt omdöme. Men srihandlarne, som då stodo vid statsrodret, hvilket de ännu i denna stund till landets olycka hålla i sina händer, ville icke höra, utan slogo döförat till. Den futtigaste advokatyr, sosismer, ordvrängningar, osanningar — se der de argumenter, hvarmed frihandlarne bemötte erfarenhetens vittnesbörd från det friaste land på Jorden, Amerika, der tillämpningen af frihandelssystemet varit nära att framkalla ekonomisk ruin, men hvarest välståndet ånyo uppspirat, sedan man återgått till en förståndig och sansad protektionism, sådan vi alltid påyrkat den. Men icke ens den beklagansvärda erfarenhet, som vårt eget land skördat och dagligen vinner i detta hänseende, synes förmå öppna irihandlarnes ögon. Jönköpingsbladet citerar dessa ord och beledsagar dem med följande träffande anmärkningar: Nej, det då sannt, att ingenting kan öppna fribandlarnes ögon till den synvidd, att de förmå sc det obefintliga. IIundrade gånger vederlagda med faktiska uppgifter, som på det ojäfaktigaste bevisa, att tillståndet i allmänhet var långt sämre under de beprisade protektionistiska tiderna; att våra näringar gått framåt just i samma mån som de besriats från ett qväfvande skydd, och att den närvarande sorlagenheten existerar icke till följd utan i trots af frihandeln samt skulle utan denna varit vida svårare, ja outhärdlig — återkomma protektionisterna lika obesväradt den hundradeförsta gången, låtsande som ingen vederläggning egt rum. Proban på en teoris rigtighet är eljest att gifva henne den mest obegränsande tillämpning; gif denna åt protektionismen, och hvar stanna vi? Icke blott att rike mot rike, stat emot stat omgärdar sig med tullar, utan äfven landskap mot landskap, stad mot stad, by emot by isolera sig, hvarigenom den industriella och dermed äfven den sociala samhällsutvecklingen skulle successivt skrida tillbaka genom medeltidens och barbariets ståndpunkter till urtillståndet. Sådana säro de begge särskilta principernas motsatta rigtningar, h dervidlag kunna inga jemkningar komma i råga. Också äro de moderaiare protektionisterna numera försypta nog att erkänna fr.handelns grundsats, men söka betäcka reträtten med påståendet, att man vid återgången från ett falskt till det itta systemet gått något för hastigt, hvarigenom väldsamma rubbningar uppstått. Äfven detta påstående är mångfaldiga gånger vederlagdt, likasom ock dess haltlöshet bäst inses deraf, att ingen näring gått under genom mistadt skydd, men väl mången sådan uppblomstrat just efter skyddets upphäfvande. Detta är en erfarenhet, som ej cns protektionisterna kunna jäfva; om dea för dem är ,beklagansvärd, så beror det blott af deras sätt att se saken; för det allmänna i sin helhet är den dock glädjande. Talet om Amerikas ruin genom frihandelssystemet och återvunna välstånd genom protektionismen skulle visserligen låta ganska bra — om det blott hade någon grund i verkligheten. Amerika tillgrep tullförhöjningar för att beiäcka luckorna i finansväsendet efter kriget, se der hela saken, och mången satte ändå i fråga, huruvida åtgärden var den bäst valda.