Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1867, sida 1

som jag ej betviflar, ger henne ditt samtycke och din välsignelse. Öfver judens nu blodröda ansigte flög ett darrande sken, som måhända var ett undertryckt småleende af hans vid hans tro fängslade själ. Han nickade med hufvudet, delade åter sitt skägg och sade: — Så snart jag ger henne min välsignelse, ja! — Men säg nu ändtligen — hvar har han funnit henne? — I det judiska templet i Hamburg — på försoningsdagen, min vän! Simon Marcus for tillsamman. — Hvad hade en kristen i det judiska ftemplet att göra? frågade han efter en paus, med tyst förundran. — Han gick dit, emedan han är en religiös man, som betraktar hvarje Gudstjenst, den må försiggå i en kristen kyrka eller i ett judiskt tempel, såsom något heligt, menniskan till Gud höjande, med ett ord, emedan han högaktar det goda och ädla, det heliga och upphöjda hos juden såväl som hos den kristne. Och då han var i templet, såg han tillfälligtvis din fromma dotter, försjunken i andakt, bedjande Gud om försoning med sin far, men han kände henne ej. Hennes rörande bön, som tydligt stod att läsa på hennes sköna ansigte, hade jort ett djupt intryck på honom, och han sökte henne många änsa öfyeraflt, i och utom templet. Slutligen, alldeles tillsälligtvis, upptäckte han: henne i hennes anspråkslösa boning på min sons landtegendom, der hon, pkänd af alla och under ett fremmande namn, gömde sin smärta och sitt lidande, Detta skedde på denna landtegendom, ty hon bor hos min son oc är en aktad och ärad vän af vår familj. Hans glädje öfver sitt oförmodade fynd kan du tänka dig. Men då fogade Gud så, att din dotter, nedböjd af sorg öfver att ha förlorat dig och sin lefnadslycka, svårt insjuknade. Och han botade henne, ty han är läkare, en lärd man, professor vid universitetet i... På så sätt blef han närmare bekant med henne och snart — älskade han henne, rn — Älgkar hon honom tillbaka, fvågar jag ännu en gång! afbröt Simon Marcus något häftigt den lugnt talande, i — Jag tror det, och det skulle alls icke förvåna mig, ty han är en ädel man, men hon tilbakahåller med våld sin kär