Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1867, sida 1

JUDINNAN?). Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) — Nej, nej, jag glömmer det ej. Och nu, kort och godt, hyem har funnit henne? — Det var en kristen, sade den gamle Schilling långsamt samt lugnt och fast inborrande sina ögon i judens gnistrande ögon. — En kristen! stönade denne, djupt dragande efter andan, i det hans kropp utsträckte sig i hela dess längd, medan hans fingrar åter delade skägget. — Ja, en kristen, en redlig och ädel man. Honom har du i dubbelt hänseende att tacka för din dotter, såsom du sedermera skall få höra. Hade han ej varit, så skulle du måhända aldrig mera erfarit något om henne och hon skulle ha dukat under i sin smärta och sitt lidande. Men han räddade henne åt dig och åt sig, åt sig sjelf, säger jag, och han dro henne till och in i sitt hjerta, och der bor hon nu, för att med ditt samtycke, med din välsignelse, -alltid förbli boende der. Ä Simon Marcus stod orörlig i hela sin längd sramför den honom jast betraktande vännen, liksom hörde han en basun ljuda ur molnen, som med outsäglig makt skakade hans hjerna och hjerta. Endast med möda förstod han hvad han nyss fått höra, men det var så underbart nytt, så djupt ingripande i hans känslor och hans personliga åskådning, att han ej trodde hvad. han till slut dock måste tro. — En kristen? upprepade han stammande: Och han har upptagit henne i sitt hjerta? Och har då Jane följt honom dit? — Nej, hon har ännu icke följt honom dit, fortfor den gamle lugnt, men hon skall följa honom dit såzsnart du, så-) Se H-T. n:o 217.