Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1867, sida 3

att motionen, sådan den nu blif helt och hållet afslås. satt någon sådan dock kommit till stånd. Förenade sig med motionären om det önskvärda i en ny undersökning, grundad på de förbättringar i brobyggnadsväsendet, som i nyare tider införis. Sådant anslag hade i går vägrats för undersökning af en sjökommunikation, hvilken utan allt t väckt, mätte! Hr Lars Hansson genmälte, att det ingalunda sarit hans mening att föreslå, det Landstinget skulle a slå medel till sjelfva brobyggnaden, hvartill tal:n ej betviflade, att statsanslag skulle kunna I erhållas, utan endast till den förberedande unders(sökningen. Föreslog nedsättandet at en komitG med uppdrag att gå i författning om uppgörando af ritning och kostnadsförslag samt att dermed inkomma till nästa års Landsting. ; Hr Palmgren upplyste, att Kongelfs stad ätagit sig att ständigt underhålla den ifrågavarande kommunikationen samt att undersökningar i och !4 för en brobyggnad många gånger egt rum, utan Hr Svalander kunde ej medgifva något anslag till kostnader för den föreslagna undersökningen. ! denna myndighet måtte taga detsamma i öfver-:. vägande och derefter vidtaga de åtgärder, som I i I tvifvel är af intresse för hela länet, och det skulle ! alltså vara högst inkonseqvent att nu bevilja medel för undersökning af en brobyggnad. BD Hr Rundbäck föreslog remiss af ärendet till Konungens Befallningshafvande med anhållan, att kunna befinnas lämpliga. Hr Chr. Larsson ansåg saken i hvarje fall vara 5 af så pass intresse för länet, att Landstinget åt-: minstone borde föranstalta en undersökning huruvida den ifrågasatta brobyggnaden är möjlig eller kan bära sig. Hr Anders Eliasson framhöll Kongelfs-färjans 1 stora vigt för kommunikationen och postbefordringen samt påpekade den nuvarande färjans otillräcklighet härför äfvensom dess verkligt lifsfarliga beskaflenhet vintertiden. Förordade anslag till en? förberedande undersökning i och för en brobygg-J: nad, hvars verkställande tal:n ansåg vara en länets angelägenhet, hvaremot underhållandet af förbindelsen medelst färja tillkomme staden Kongelf. Hr Evers vitsordade bristfälligheten i arrangementerna för kommunikationen vintertiden. Ärendet vore af sådan vigt, att en närmare utredning deraf vore nödvändig, för hvilket ändamål tal:n föreslog detsammas remitterande till Förvaltningsutskottet med anhållan om dess utlåtande till nä-. sta Landsting. IIr Norrman instämde med hr Evers. Hr Dickson förenade sig med hr Svalander i af-t scende på det inkonseqventa uti att anslå medel,s för undersöknings anställande, men ar såg, i likhet t med hr Evers, lämpligt, att ett utlåtande begärI des af Förvaltningsutskottet. Kapten von Proschwitz yrkade afslag å motionen i dess nuvarande form, men ville rösta för bifall till densamma, om den kunde förändras derhän, att anslag skulle beviljas för undersökning af såväl ifrågavarande kommunikation som sjökommunikationerna inom länet. Major Neiglick trodde ej, att något kunde vin-: nas genom en remiss till Förvaltnings-utskottet. Ifall en brobyggnad beslutades, borde en sådan bekostas af Staten; de behöfliga undersökningarne ; tillkomme det staden Kengelf att på sin bekostnad låta verkställa, hvadan tal:n föreslog, att Magistraten 1 Kongelf måtte anmodas att inhemta yttrande i af Stadens invånare, huruvida de härtill äro villiga. Kyrkoherden Eriksson förenade sig med hr Dickson. Sedan proposition om uppskof med ärendet till nästa Landsting besvarats medi, nej, beslutades genom votering, med 271 röster mot 19, remiss till Kon:s Befh:de, i enlighet med hr Rundhåcks förslag. : Härefter företogs — sedan Landstinget dessförinnan hållit ett kort enskildt sammanträde — det riksdagsmannaval, för f — — —n— moms — — hvilket på ett annat ställe redogöres. ö Ester valförrättningens slut öfvergicks till Olle Torherntssons motion: ,,att Landstinget, med upphäfvande af förut fattadt beslut om antagande af den utaf Kongl. Maj:t förändrade grunden för kommunalutskyldernas utgående såsom grund äfven för uttaxering af de afgifter, som i allmärhet af Landstinget beslutas, täcktes bestämma, att af afgifter, som Landstinget till uttaxering bestämmer, måtte i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nädiga förordning om Landsting, af den 21 Mars 1862, 8 47 mom. 2, efter ordalydelsen, lika fördelas, så väl å all fast egendom som äfven å inkomst af kapital eller arbete, och det i den mån enhvar skattskyldig betalar till statsverket. Hr häradsh. Svalander fästade uppmärksamheten vid, att Landstinget tvenne serskilda gånger beslutat, det landstingsmedlen för all framtid skola utgå efter den nya och utan allt tvifrel rättvisare grunden. Vid detta förhållande fann taln det rent af otillständigt att söka omintetgöra beslutet, oafsedt, att motionen i öfrigt innehölle flera orimligheter. Tal:n tog för gifvet, att rättskänslan inom Landstinget skulle göra sig så gällande, att hans yrkande, det motionen måtte lemnas utan allt afseende; skulle möta ett allmänt gillande. Hr Berg förklarade sig i allo dela de af den föregående talaren yttrade åsigter. Motionären försvarade sin motion och yrkade bifall till densamma. Major Neiglick ansåg den hittills följda grunden för utdebiteringen af landstingsmedlen billig och rättvis, hvadan densamma ock fortfarande. borde följas, men fann dock motionären ha varit i sin goda rätt vid framställandet af sitt förslag, hvars väckande således ej rättvisligen kunde be-7 tecknas såsom otillständigt. Kapten v. Proschwitz instämde med major Neiglick och yrkade afslag på motionen. Kyrkoherden Eriksson skulle röstat för bifall till motionen, ifall förändrade tidsförhållanden eller vunnen erfarenhet gifvit anledning till ett upphäfvande at Landstingets förut fattade beslut; men då sådant, enligt tal:ns åsigt, ej vore fallet, måste han rösta för afslag. Motionären ansåg ej, att någon skugga kunde falla på Landstinget genom upphäfvandet af dess föregående beslut och förordade fortfarande bifall till sin motion. Hr Norrman erkände villigt motionärens rättighet att väcka sitt förslag, men fann ej förhållandena påfordra någon ändring i Landstingets en gång för alla fattade riktiga beslut, hvilket alltså borde fortbestå. Någon rättvisare grund än den, efter hvilken beskattningen nu utgår, lärer man ej kunna finna, Yrkade afslag. Hr Rwndbäck sökte påvisa oriktigheten i motionärens uppfattning af förhållandena och yrkade, att hans motion ej måtte föranleda till någon åtgärd af Landstinget, Hr Ordföranden hade ansett motionen vara i behörig ordning väckt och derför äfven föredragit densamma; men tvekade ej att antaga, det Landstinget skulle vidhålla sitt förut vid tvenne olika tillfällen fattade beslut, hemställande tillika hvilket intryck det skulle göra, om nu en anhållan