Umeå den 14 September. lottningschefen Ström tyckes under I förhöret först hafva önskat insinuera, att det stulna timret flutit bort af sig sjelft; nan medgaf dock sedan, att det sammanblandats med Baggböle-timret, men sade att han ej var skyldig frånskilja det. Pigan Sjögren och drängen Eriksson förmälde sig hafva sett Baggböle flottkarlar i Ströms närvaro utsläppa timret; de hade hört Ström gifva befallning att medtaga det. Kardmakaren Marksin tillstod, att han utsläppt 2 stockar på Ströms uppmaning. Skogsuppsyningsmännen Edholm och Fromberg intygade, att det bortstulna beslagstimret blifvit märkt med Baggböle märke. Ström uppgaf, att, som han hade fast lön, kunde han ej bafva egen fördel af stölden. Ströms medgifna tillåtelse att fortfarande få vistas på fri fot ogillas mycket. Landshöfdinge-embetet har förordnat öfverjägaren Lind till kontrollör vid Baggböle-verken. Umeå den 16 September, kl. 12 middagen. Baggböle-egarne James Dicksons, Oscar Dicksons och Weerns mål mot Lind för ärerörigt skrifsätt i sin rapport till konungens befallningshafvande har just nu förevarit irtör rådhusrätten. Lind mötte. Baggböle-ombudet, brukstörvaltaren Nelzon, begärde en månads uppskof. Beviljades till den 14 Oktober. Den omnämnda stämningen mot öfverjägaren Lind, som meddelas i Aftonbladet, har följande lydelse: Till rådhusrätten i Umeå! Uti en till konungens befallningshafvande i Vesterbottens län ingifven rappore af den 17 sistl. Juli har öfverjägaren G. E. Lind tillåtit sig dels att falskeligen angifva egarne till Baggböle såg. verk för skogsåverkan, och dels att indirekt be skylla dem för olofligt borsförande af kronans egendom, våld mot kronans tjenstemän, m.m., allt af den beskaffenhet, att detsamma är i hög grad menligt för egarnes till Baggböle ära, goda namn och medborgerliga anseende; och har sedermera denna rapport funnits äberopad i de flesta af landets tidningar, deraf äfven flera i anledning af rapporten fällt omdömen, som äro för egarne till Baggböle sågverk högligen förnärmande. I anledning af hvad sålunda förekommit få vi undertecknade, delegare i handelsfirman James Dickson komp., som eger Baggböle sågverk, härmed anhålla om stämning till rådhusrätten, såsom domstol i den stad der ifrågavarande rapport blifvit ingifven, å honom, öfverjägaren G. E. Lind, med påstående, att han för falsk angifvelse och ärekränkande tillmälen måtte ådömas ansvar enligt 16 kap. strafflagen, samt att han måtte dömas ersätta icke allenast kostnaderna till tryckning i allmänna tidningarne af rådhusrättens plifvande dom i saken, utan ock rättegångskostnaderna. Fri och öppen talan förbehålles. Göteborg den 19 Aug. 1867. James J. Dickson. Oscar Dickson. M. E. Wern. — IIjelp åt Norrland. IIufvudstadens förnämsta tidningar hafva pr telegraf emottagit efterföljande adress: Till svenska solket. IIårdt pröfvade af 6 föregående missväxtår, hotas Westerbottens läns innevänare af följderna utaf det sjunde, hvilket redan är för handen. Efter noggranna beräkningar kan den skörd, som, skadad af frost, innevarande år erhålles inom länet, icke räcka längre för syllandet af de oundgängligaste behofven, än högst de närmast förestående höstmånaderna. Till följd ej mindre häraf, än ock af den i hög grad minskade penningetillgången inom änet samt deraf föranledda inskränkning uti tillfällen till arbetsförtjenst, synas af Westerbottens läns innevånare, uppgående till eft antal af öfver 90,000, största deen innan kort komma att sakna bröd och blifva urståndsatta att kunna förskaffa sig detsamma; hvartill kommer, att behofven ör den stundande vintern och våren måste, om de kunna det, fyllas, medan sjöarten ännu är öppen, och ett fruset Botenhaf ännu icke, kanhända intill medlet af Juni månad nästkommande år, söndrat kommunikationen mellan Westerbotten och det öfriga Sverge. Länsstyrelsen har visserligen inför thronen afgifvit berättelse om den bekymmersamma ställningen inom länet och K. M:t har af landsfaderlig ömhet ställt en icke obetydlig summa till länsstyrelsens disposition för att användas till uppköp af spanmål och mjöl, och såsom räntefria lån utlemnas till länets kommuner; men det anslag, riksdagen för innevarande år ställt till K. M:ts disposition för att användas till understöd åt de af missväxt nödlidande, är alltför inskränkt, att K. M:t skulle, sedan numera och efter tiden r länsstyrelsens underdåniga framställping nattfroster härjat återstoden af länets gröda, kunna tilldela Westerbottens än så mycket, att hungersnöd inom samma landsort kan förekommas. Westerbottens läns nu församlade landsting, som allvarligt öfvervägt ställningen inom lanet och å sin sida vill vidtaga alla de åtgärder, som, till lindrande af den rådande