Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1867, sida 3

(Insände). Till Landtmannen! Mödans son! Sätt dig att hvila Och låt ögat, tanken ila Öfver dina fält en stund: Se hur rik sig skörden visar, Hör hur fågeln Gifvarn prisar Med sin sång i skogens lund! Bör ej du ock lof hembära? Jo, din sång till Fadrens ära Sänd med ödmjuk andakt opp. Sjung hans lof, som städse gitver Kika frukter och inskrifver I ditt hjerta mod och hopp. Tröttnar du i mödans timma, Mild han låter dig förnimma Frid och lugn, som ej kan fås Utaf lättingen, som sänker Sig i vällust ner och tänker: Så min glädje bättre nås. Nej! med gladt, förnöjsamt sirne, IIvarest kärlek, dygd bor ine, Må du sköta det du bör. Vid ditt arbet kan du dyrka Gud uti naturens kyrka, Och var viss att han dig hör! — Så hrar dag du akt må gisva På din pligt och trogen blifva Vid din kallelse med tröst; Så den vägen du kan finna, Hvarest sällhet du kan vinna Vid din sena ålders höst. 1 —— —— B ut——e —————