Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1867, sida 2

först förläget i sitt långa hvita skägg, delade det i midten med darrande fingrar, hvilket han i ögonblick af stor själsspänning ofta och nästan mekaniskt gjorde, samt stirrade derefter med glasartade ögon bort från den gamle vännen åt fönstret, på ett sätt, som äfven var egendomligt för Jane, då ett betydelsefallt ord eller en vigtig fråga tog hennes sinne i anspråk. — Hur är det hon heter? frågade den gamle Schilling med ännu högre röst, då hans vän ihärdigt teg. Nu måste Simon Märcus svara, men hans röst ljöd ihålig och hes, liksom förmådde orden ej att tränga öfver hans läppar. Då han dervid riktade sitt mörka öga på den frågande, blixtrade en passionerad stråle deri, och likväl blandade sig en outsäglig bedröfvelse dermed. Vid denna sistnämnda fasthöll sig den kloke gamle som vid ett räddningsankare, och han nickade vänligt och uppmuntrande åt juden, liksom ville han ännu en gång och med mera eftertryck upprepa sin fråga. — Hur hon heter? frågade Simon Marcus med darrande läppar. — Ja, jag har glömt hennes namn. — Jag äfven! ljöd det doft ur judens bröst. — Huru? Du har glömt din egen dotters namn? — Ja, jag måste glömma det. — Du måste glömma det? Menniska! Hvad vill det säga? Jag förstår dig ej. Juden gjorde en afvisande åtbörd med handen och vände åter hufvudet mot fönstret. — Hon lydde mig ej längre, stammade han — och då stötte jag henne ifrån mig. Den gamle Schilling reste sig plötsligt från stolen, hvilken han i sin häftighet nästan slog omkull, och hans gamla blod rusade häftigt upp i hans ansigte. — Huru? sade han med skarp betoning, trädande närmare intill vännen och blickande in i hans bleka, förstörda ansigte. Talar Simon Marcus så till mig? Simon Marcus, den hederlige mannen, den redlige medborgaren, den ömme fadren — är det sannt, som jag hör — han skulle — ha förskjutit sin köttsliga dotter? Emedan hon varit honom olydig? Ack, jag trodde, att endast gudlösa kristna handlade så i blind passion, men att de gudfruktige judarne med så gränslös kärlek