-Järets lopp uppgått till 57,093 rdr, och dess utgi ter till 52,098, hvarför en behållning af 4,995 rd -föresinnes. Lotteriets verksamhet kommer unde -det kommande året att sålunda ökas: lotterna -J antal till 10,000 från 6,000; vinsterna till 2,25 n från 1,500; vinsternas värde från 37,750 till 68,25 samt frilotternas till 3,750 från 2,250. Bidrag till bysättningstvångets historia. Malm Handelstidning meddelar följande upprörande be rättelse, afgifven af en i nämnde stad bosatt per son, som blifvit inmanad i gäldstuguhäktet: Den 9 sistl. Aug. blef jag af två polisbetjente Åafhemtad till bysättning för 24 rdr 25 öre skul till en fabrikant här i staden. På poliskontore bad jag att få gå till borgmästaren för att aflem3na min cessionsansökning, men detta beviljade: mig icke. Sedan jag en stund varit exponerac fför polispersonalen och af två polisbetjenter led. sagad till Malmö läns cellfängelse, infördes jag vaktrummet, der jag fick qvardröja till aftonen då jag, efter att hafva blifvit fråntagen pennkni soch tillfrågad om jag innehade penningar, sam uppgifvit födelseår och dag, blef inlogerad i er cell, hvars dörr var starkt tillbommad och försede med en tumsbred ruta, derifrån hvarje rörelse jag gjorde kunde ses från utsidan. Fönstret, som var cirka 5 fot högt och 31, fot bredt, var försed med ett galler af 7 tjocka jernstänger på bredder Joch 3 på höjden. Möblementet bestod i ett litet bord af furu framför fönstret, i ena hörnet en liten hylla och en väggfast pall, och i andra hörnet en låda för nattkärlet. En smal furusäng inneholl sängkläder af den uslaste beskaffenhet, bestående af en säck, fylld med halm, och några kuddar fyllda med agnar eller hackelse, två gråa vadmalstäcken, och två buldanslakan fulla med loppsmuts och krossade vägglöss, af hvilka slags parasiter sängen innehöll myriader, hvilka gjorde min hvila om natten till en plåga, hvarföre jag mest hvilade sittande på bordet — det enda ställe jag hade att sitta på — eller måste taga en stunds sömn på golfvet, der jag mera var befriad från odjuren än i den usla sängen, på hvilken jag ännu tänker med fasa. En i ett snöre hängande hornkam och en lerskål voro de enda saker som funnos i rommet. Maten, hufvudsakligen bröd och gröt, serverades kl. 11 f. m. och kl. 4 eftermiddagen; man var således utan mat i 19 timmar. Ett lerkärl för mjölken stod före min ankomst i cellen, mögligt och surt, hvarföre jag bad om ett annat eller ätt få det rengjordt. Det svarades mig att jag skulle göra det sjelf, och min invändning, att ett surt kärl icke kan rengöras med kallt vatten, tjenade till intet. Man bestod mig hvarken knif eller gaffel, endast en oformlig träsked — jag måste således bryta sönder brödet eller bita af kakan. Såsom väggprydnad voro två plakater, det ena med öfverskrift: ,,En välvillig varning, den du icke bör förglömma, då du erhållit din frihet. Undfsly krogen! De sednare orden voro i texten upprepade 10 gånger. Häraf vill syaas, som om fångvärdsstyrelsens åsigt vore, att ingen kan sätta sig i skuld utom drinkaren. Det andra plakatet med rubrik: ,Ordning, som en cellfånge skall iakttaga, innehöll bland annat: ,,Golfvet sopas hvarje dag och skuras hvarje vecka. — Det hvarken skurades eller sopades någon gång under de 17 dygn jag var derstädes. — ,,Om aftonen, då tecken til afklädning gifves, skall fängen nedfälla hängmattan, atkläda sig, lägga kläderna på den i cellen befintliga pallen samt, efter det visitationen i cellen blifvit verkställd, bädda hängmattan och gå till sängs. — Häraf synes att fången skall vara afklädd under visitationen och äfven medan han bäddar sängen. — ,Fåuge, som bryter mot anbefalld ordning, straffas, bland annat, ,,med minskning af beqvämligheter. IIvaruti skulle minskning af nu nämnda beqvämligheter kunna bestå? — Hvarje afton blef jag visiterad; kl. 1 hvar natt väcktes jag af ett bankande på dörren, i fall jag kunde sofva. Ett par gånger var jag under bar himmel i en fånggård i likhet med de gröfsta brottslingarne. Jag föredrog deriöre att stenna inne, Jag märkte ingen annan skilnad emellan min ställning och de ötriga fångarnes, utan deri att jag hade ett större fönster och ett bord. De hade lock ett ojemförligt bättre läger än jag. Matportionerna voro också något större; men jag kunde icke äta. Af vaktknektarne benämndes jag ,han eller någon gång ,du. Maten fick jag hemta på golfvet utanför celldörren. Och detta skulle ändock icke kallas neslige fängelse! Jag vill fråga: hvad är då nesligt fängelse? Mången kan i en tid, då han har kredit, göra skulder, icke af lättsinne, obetänksamhet eller med ifsigt att bedraga, utan med hopp om att kunna söra hvar man rätt; men kan (såsom förhållandet jar med mig) blifva urståndsatt att betala, och ill följd deraf möjligen blifva släpad i fängelse ch behandlad såsom en grof brottsling. Ar en ådan behandling mensklig i ett civiliseradt land ch i 19:de århundradet? Man må hoppas att detta arbari snar; måtte afskaffas! Fredagen den 16 Augusti aflemnade jag min essionsaasökan, men blef icke befriad ur fängelet förr än 10 dagar sednare. När jag ä polisontoret blef vägrad att aflemna nämnde ansökan, ch den skammen redan drabbat mig att blifva örd tin sängelset, beslöt jag att uthärda till dess nin obeveklige fordringsegare tröttnade; men hvem an uthörda ett sådant helvete! A. W.