An kunna saga: Sved der, Det sångens moder är! ! Och Du Du segerglada sångarskara. — Välkommen åter till Ditt land igen! Du må kring alla jordens länder fara Och söka pris för Dina toner klara, Ett är dock visst: en bror, en vän Du icke sett så redlig än, Som den, som i Ditt sångarland Nu räcker Dig sin hand. Grefve Salza höll derpå från tribunen ett tal, som jag tyvärr sväfvar i ovisshet om föremålet för. En skål för Måns Månsson (Allehandas humoristiske korrespondent från Paris, kand. Hultin) utbragtes af professor Holmgren, och nu blef det rop på Måns Mänsson, men i hans ställe framträdde prof. Svedelius och försäkrade å Måns vägnar, att han alldeles inte kan hålla något tal (allmänt jubel), och det af orsaker som äro sådana, att allmänheten skall billiga dem — han kan nemligen icke tala, ty han är — hs. Flera andra talare uppstego, såsom: herr Gödecke med ett versifieradt föredrag till sången, direktör Josefson för våra tenorer, och sist talade herr Fröst till de hemmavarande sångarne och tackade ,;i klump för alla talen dem till ära. De fria talen afbrötos för en timma af ett briljant fyrverkeri i trädgården med alla möjliga koastiga solar och bägare och allt hvad de månde heta, samt till sist ett kolossalt O. A. med skiftande vackra färger, omsmattradt af ,,ormar och raketer ,,en masse. Under stormande rop uppträdde alla sångarne på trappan och sjöngo Brudetzerden i Hardanger med flera andra stycken — men så var det också all den sång som fick höras, men publiken var mer än tacksam för detta, och några unga flickor voro nog hänförda att öfver sängarne kasta en mängd blommor. Moln hade uppstigit i tem!:gen stor mängd på himlen, men dermed också basta, och i den lugna aftonen rörde sig knappt ett blad. Vid midnatt började folkmassan förtunnas, och kl. 1 kunde man anse festen slutad. Så enkel den var, lika hjertlig var den, och om ej champagnens fräsande safter flöto i strömmar, så flöt från hjerta till hjerta en bättre flod — kamratskapens och den broderliga endrägtens och glädjens lugna, men djupa flod. fver kungens visade nåd mot Aipi äro säkert icke mindre vi än hela svenska folket tacksamma, och hans bröst är, som en talare sade, stort nog för att rymma ett ädelt, fosterländskt hjerta, och jag skulle vilja tillägga: värdigt nog att bära hvad utmärkelse som kan komma det i yttre synlig måtto till del. Så har deras triumftåg slutat der, hvarifrån det utgick, och Kfvets enskilda bestyr taga nu tiden i anspråk, men svenska sångens historia skall på sina blad med gyllene bokstäfver inrista detta år och dessa dagar, och efter sekler skall det qvarstå till fosterlandets ära, att 95 unga män vetat att på sångens vingar föra Sverges namn kring Europa. Vårt stål är kallt och bitande — vår sång är varm och gripande, och ingen må sträcka at sin hand och säga: ,Du är ett fattigt and! Under aftonen upplästes telegram från Karlshamn med 50 namn, samt från Åbo, från dervarande svenskar, hvilka telegrammer gåfvo anledning till lefverop för de orter, hvarifrån de kommit. — — — IIREIUINU