Till Uhsala-studentsångarne. Ljungen blommar, gömd i skogen, Skogen susar mörk och enslig, Ensam göken gal på stranden, Vid den vida Saimas yta, Vid den vilda insjöns spegel, Gömda äro Suomis blommor, Skygga äro Suomis röster, Fjerran, fjerran långt från vägen Doftar enslig Suomis skönhet. Säg mig, Saimas blåa öga, Gyllne gök, i lunden tala, Ljung, som blommar blygt, mig svara, Skog, som susar, mig förklara : Hvem har nu er fägring skådat, Ivem till edra röster lyssnat Och de skygga uppenbarat? Hvem, o hvem är det, som sjungit Suomis sång vid Seinens stränder? Är det vinden, är det molnet, Som kring haf och länder ila? Eller är det höstens svanor, Som mot södern åter draga? Icke vinden, icke molnet, Icke höstens svanor är det! Det är vårligt varma hjertan, Det är Odins ynglingsskaror,