Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1867, sida 3

ligt i hans, och om han ej alldeles bedrog sig, hade han äfven kännt en lätt tryckning, hvilket aldrig förr händt. Så åtskiljdes de i dag, ännu långt aflägsnade från hvarandra, men likväl var redan åter en skranka fallen, och Reinhold återvände hem med det hopp, att snart äfven de öfriga mäktiga skrankorna mellan Jane, judinnan, och honom, den kristne, skulle falla. NionpE KAPITLET. Sju dagar hade redan förslutit, utan att något slags meddelande ingått från Göteborg. Reinhold, som var den otåligaste af alla de intresserade, måste detta oaktadt lira att foga sig i tålamod. Hvarje dag då han kunde vänta sin värd tillbaka från staden, gick han honom till mötes, och då han varseblef honom på vägen, tillfrågade han honom redan på afstånd med sitt skarpa öga; men ännu aldrig hade han varit i stånd att i hans miner läsa den med så mycken längtan väntade underrättelsen. På sjunde dagen efter brefvets afgång hade han klockan efter tre gått sin vän till mötes och han trodde sig redan, då han såg honom komma, på hans leende ansigte läsa ett gynnsamt meddelande. Men han bedrog sig äfven denna gång. Ingen underrättelse från Göteborg hade ingått till Altona, det sade honom den från staden återkommandes första ord. — Men ni får ej vara orolig derför, fortfor Ernst Schilling på hemvägen; min far har uttryckligen anbefallt mig att inprägla detta hos er. Han sjelf är vid bästa mod och väntar nu hvarje stand en underrättelse. Att Simon Marcus cj skrifver och ej heller skickar någon depesch, anser han såsom det säkraste tecken, att han skall komma sjelf, så snart det låter sig göra. För öfrigt kan man ju ej veta, hvad som af. håller honom från en ögonblicklig afresa. Han är en gammal man, måhända äfven för litet förberedd på en så lång utssygt, eller kanske också bortrest, och i så fall ligger det vigtiga brefvet lugnt på hans kontor. (Forts.)